otaligt n många menniskors sällhet har blifvit uppoffrad genom detta grofva missförstånd och misskännande at hvarje verksamhets, hvarje arbetes lyckliggörande kraft, så snart det omfattas af själens fulla, friska håg, och betraktas såsom ett arbete icke blott för denna korta tillvaro, utan såsom ett dagsverke i Herrans vingård. Den, som insett detta och tror på dess sanning, han måste för samvetes skull med brinnande ifver ropa till vår uppvexande herrskapsungdom: Pröfven eder sjelfva, J unge, medan tid är, och sen tilll ati hvar och en af eder må få en sådan ställning i lifvet. att det der blifver möjligt, att i gerning och sanning uppfylla en kristen samhällsmedlems upphöjda och ansvarsfulla, men ock lyckliggörande pligter; Kommen ihåg, att vetande utan pligtenlig handling är synd med stort ansvar; Men pligtenlig handlings möjiighet förutsätter öfverensstämmelse emellan arbetsföremål och förmåga; Den af eder, som saknar naturgåfvor eller läromedel för själsarbete med besked, han blifve kroppsarbetare med besked; Den, som saknar medel att lefva såsom en välgörande herrskapsmedlem, han lefve en ingen betungande indragenhets obemärkta, men rofulla lif; Den, som icke genast kan blifva sin eger Herre under full pligtuppfyllelse, han blifve tills vidare Tjenare; Men på den plats, J väljen, iakttagen troget hvarje olika ställnings naturliga oliket i alla yttre förhållanden; Tron icke på de ytliga lärorna om allmän Jemlikhet, utan tron på den allmänt lyckliggörande visheten och godheten i Skapelsens sköna mångfald! Med sådan uppmaning måste den, som tror på ståndscirkulationens sanning och vigt, och som tror, att det öfversvallande dödköttet af veklighet, lättsinne och flärd uti samhällskroppen måste bortfrätas med det salt och den eld, som ståndscirkulationens allvarliga genomförande innebär, tillropa vår uppvexande herrskapsungdom. Men. dessa rop tjena dock till platt intet, om man icke på samma gång gör möjligt för dem af ungdomen, som hjertegripas af ropen, att också verkeligen och med framgång beträda ståndsvexlingens bana; ty öfvergången till kroppsarbetare på allvar från herrskapsbarnkammarn är i sanning ingen lätt sak, utan der blifver i flesta fall rent af en omöjlighet, med mindre herrskapsungdomens uppfostran lämpas efter detta syftemål. Härtill hörer nu bland annat oundgängligen att, samtidigt med den bokliga kunskapsöfning undei uppväxtåren, jemväl härdig vana vid kroppsarbete på fullt allvar inläres. Genom ett sådant tidigt deltagande i kroppsarbetet under varsam stegring i krafternas ansträngning, förvärfva kroppsarbetarnes barn — tach vare folkets ännu varande strängt allvarliga seder — ofta redan före 16 år nära fullgod dagsverksduglighet och hvilket ej blott innebär en dyrbar förmåga, att re. dan vid denna ålder kunna sjelf förtjena nödtorstigt uppehälle, äfvensom en för det framtida lifvet vigtig ungdomsvana vid allvarlig nytta, i stället för herrskapsungdomens öfvervägande vana vid lek och förströelser; utan denna tidiga kroppsarbetsduglighet förutsätter äfven en harmonisk både kroppens och själens härdighet, samt spänstighet mot ansträngande möda, som är svärare att förvärfva, än herrskaperna allmänneligen kunna föreställa sig, men ock värdefullare att besitta än man torde betänka. Ja! — som sagdt är — nära omöjligt är och blir det i sanning för herrskapsbarnen, med undantag af utomordentligt kraftfulla naturer, att förvärfva den för allvarligt inträde på kroppsarbetsbanan erforderliga förmågan, om med kroppsarbetsöfningen uppskjutes till skolan är genomgången under vanligt herrskapslifs forvekligande inslytelser. Denna omständighet förtjenar sannerligen det varmaste behjertande af alla föräldrar; och ett fördomsfritt aktgifvande derpå samt ett tidsenligt befrämjande af anvisningen dertill utgör visserligen för vederbörande myndigheter en ansvarsfull pligt. Men vid de nuvarande i städerna förlagda och af flera hundrade lärjungar besökta herrskapsskolorna är af flera skäl, som jag tillförene i min bok om folkskolan uppgifvit, icke möjligt, att bereda ändamålsenligt och tillfyllestgörande kroppsarbetstillfälle för alla. Deremot låter detta sig göra inom folkskolan, hvars Eliter, enligt min plan, tillbringa flera dagar i hvarje vecka vid hemmet, der husfadren, om han vill, utan svårighet kan åt några få egna barn bereda arbetstillfälle i trädgården, på fältet, i skogen, på logen, i ladugården, i verkstäder, o. S. v.