Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1853, sida 1

—— r —— —— — — satt husfrun nedlutad öfver en knyppeldyna, under det att den äldsta dottern läste högt i en temmeligen tjock bok, hvars författare, den odödlige Holberg, visst skulle hafva gladt sig, om han sett, med hvilken begärlighet den unga, vackra flickan nästan slukade hans qvicka arbeten. Två halfväxta gossar tumlade om i ena hörnet på den tjocka mattan, under det att den lilla Sophie för fjerde gången klädde om sin docka. Hvilket vackert fruntimmer var icke husfrun, denna naturliga dotter till storkanslern Rewentlow, drottningens fader, som adopterat henne, och fått henne adlad under namn af Revenfeldt, omkring åtta år innan hon vigdes vid Rostgaard; hela hennes yttre bar prägeln af mildhet; den framlyste ur hennes bla ögon, den talade i hennes anletsdrag och utgjöt ett behag öfver hennes majestätiska varelse, så att man ovilkorligen kom att tänka: Så och icke annorlunda måtte den personisierande godheten se ut, Och vände man blicken från modren till dottern, så förvånades man af den stora likhet som ägde rum mellan dem, man anade att Claudine skulle komma att se ut som modren, när hon uppnått den ålder, hvari öfversekreterarens maka nu befann sig. Läsningen afbröts deraf, att en tjenare inträdde och anmälte grefve Parsbjerg, samme upge adelsman, på hvilkens samtal vi lyssnade i ekipaget, som på morgonen kördes till slottet, och hvilken vågade försvara drottning Anna Sophia emot de beskyllningar, som icke sällan hördes bland den tidens adelsmän, Hvarför rodnar väl Claudine så plötsligt och låter boken falla i knät, då hon hör grefven anmälas? Har han kanske gjort intryck på hennes hjerta vid nägon bal pars? Det är ju omöjligt, då han först för få dagar sedan återkommit från sin utländska resa. Hade de kanske lekt tillsammans i sin barndoms dagar, och