Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1853, sida 1

Försöker man sofra dessa tal, så finnes i de flesta ej så mycket tanke, att den ens med ett mikroskopiskt beväpnadt öga kan upptäckas. Deras egentliga betydelse ligger derföre blott i formen, i det satt, hvarpå hvarje talare varierat samma åmne, samt möjligen uti hvad som icke blifvit sagdt. Onsdagen den 23 Nov. hade riksstånden plena, för att emottaga Kongl. Maj:ts bjudning till plenum plenorum påföljande dag. I presteståndet höll man i samma plenum protokollsjustering; i borgareståndet höll talmannen, hr Lagergren, sitt helsningstal, utan allt intresse ), och i bondeståndet förekom Wassmuths motion, om nedsättande af ett särskilt utskott för bränvinsfrågan, hvilken motion bordlades. I samma stånd tillkännagafs att riksdagsmannen Jan Andersson i Mahlsta i hufvudstaden slidit. Thorsdagen holls, under en mängd gamla och dumma ceremonier, med härolder, drabanter, pager och processioner af alla möjliga staber och kårer, dem ingen maktar förtalja, först eudsljenst i storkyrkan, dervid riksdagspredikan hölls af biskop Annerstedt i Strengnas och sedan det s. k. plenum plenorum på rikssalen. Sedan alla intagit sina platser helsade konungen ständerna och öppnade riksdagen med följande throntal : Gode Herrar och Svenske Män! Under det tidskifte som förflutit sedan Rikets Ständer på detta rum voro samlade omkring Mig, har Försynen pålagt Mig och Mitt Hus en svår pröfning i den förlust, hvilken de förenade Rikenas invanare jemte Mig begråtit. Minnet af Mine trogne och älskade undersåters deltagande i Min sorg, så väl som af den varma tillgifvenhet, hvaraf jag, under en svår och långvarig sjukdom, rönte dyrbara och rörande prof, skall alltid af Mig i tacksamt hjerta förvaras, och ökar helgden af de förbindelser, som fästa Mig vid den Skandinaviska half-öns ädla folk. Den Gudomliga Försyn, som sändt oss pröfningarne, har likväl äfven, genom Mina barnabarns födelse, låtit Oss erfara Sin aldrig upphörande nåd. Den stadga thronföljden härigenom vunnit, är för oss alla en anledning till glädje och tacksamhet. Under den farsot, som ånyo hemsökt riket, har svenska folket, såsom tillförene, ådagalagt lugn undergifvenhet och besinning. Vära förhållanden till alla främmande makter bära fortfarande stämpeln af ömsesidig vänskap och aktning. Mina oasflatsiga omsorger skola egnas ät upprätthållandet af fosterlandets anseende och befrämjandet af dess sanna fördel. Jordbruket, landets hufvudnäring, har, under sednast förflutna årtionden, gjort stora och glädjande framsteg. De ökade skördar, som derigenom blifvit frambragte, hafva likväl icke i samma förhållande bidragit till ett ökadt välstånd. Till stor del förslösade på tillverkningen af en dryck, hvars missbruk hotar att undergräfva folkets ädlaste krafter, hafva de ej förmått hindra behofvet att från främmande länder införa de lifsförnödenheter, af hvilka den egna jorden, under en klokare hushållning, i vanliga år skulle lemnat ett ej obetydligt öfverskott. Tiden är inne, Gode Herrar och Svenske Män, att beträda en anuan, till allmänt väl ledande bana. En ädel fosterländsk känsla har bemäktigat sig alla goda medborgares sinnen. Från