Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1853, sida 1

—————— bad drottningen, i det hon aflägsnade sig för att göra sin toilette. — Det losvar jag, mon coeur! ropade kungen efter henne, men knappt. såg han dörren tillstängas efter henne, förrän han ånyo vände sig till Deichman, med den frågan: Säg mig nu, min käre biskop! hvad råder ni mig att göra? — Enligt min ringa tanka bör Ers Majestät förhäålla sig aldeles lugn, under det att jag åtager mig att oförmärkt utforska sammanhanget af hela den här saken. Jag tror mig vara den på spåren; men jag har icke velat tala med någon härom, innan jag först erhållit Ers Majestäts tillåtelse. Nu ämnar jag — såvida Ers Majestät gisver sitt — bifall dertill — rådgöra med justitim-rådet Möinichen, hvilken har sådana förbindelser öfver allt i landet, att det säkerligen snart skall lycka oss att i ljuset framdraga de i mörkret begågna skändligheterna. — Det låter höra sig! utbrast Fredrik, i det han åter började spatsera fram och tillbaka, vridande händerna, en rörelse som tillkännagaf att han var mycket nöjd med biskopens förslag. Ja, i sanning, det låter höra sig! Men när det nu blir bekant hvilka de skyldige äro, hvad anser ni att jag då bör göra, för att icke kompromette ra drottningens namn ? — Om jag vågar råda er, Sire! så bör Ers Majestät, enligt min tanke, bilda en hemlig kommission, som på det noggrannaste skall undersöka saken och de trolöse embetsmannens handlinessätt, och då, när de blifvit dömde skyldige, bör ni, Sire! öfverlemna dem åt deras välförtjenta straff. — Naturligtvis böra endast sådana män väljas till medlemmar i kommissionen, på hvilkas trohet och obrottsliga tystnad Ers Majestät kan lita. — Jag tackar er innerligt för edra råd, min käre