Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1853, sida 1

A A Rear —ö TFT — Härpå följer en spalt igenom en mycket varmt hållen skildring af läkarens på mödor och försakelser rika kall samt på läkarens klena ekonomiska ställning i Sverge, hvarefter uppsatsen slutar med åtskilligt tal om tackoffer åt himlen och en skärf åt den vänlige lakaren Kc. Beklagligen hafva alla dessa vackra ord icke kunnat göra tilibörligt intryck på våra då förmodligen vosvenska hjertan, emedan vi vid alla dylika förslag ej kunna undgå att se sakon svut praktiskt. För en sådan granskning synes det väckta förslaget vara en yttring af den der öfverklagade falska filantropien, som välmenande och aktningsvärd i och för sig icke vinner det erkännande och det deltagande den kanske borde göra, emedan den varma känslan icke ledes mot ett rätt mål. Vi bestrida icke sanningen af många utaf de förutsättningar, på hvilka uppmaningen är byggd, om dyrheten af läkarens studiebana och de många mödor och försakelser, med hvilka hans kall är förenadt, men vi tro icke att han är ensam i denna belägenhet, och vi tro ej att ändamålet, att lindra hans bekymmer, vinnes på den föreslagna vägen. Betrakta vi t. ex. våra unga prester, skollärare och embetsmän, så är deras ställning ingalunda bättre, utan fastmer ofta sämre än läkarens. Så små löner än staten må gilva den sednare, så har han dock, då hans mödor äro stora, d. v. s, då han har stor praktik, också gemenligen rätt goda inkomster. Hvar och en som gått studiebanan känner också, att den medicinska vägen, för den som har råd och förmåga att genomgå denna kurs, icke anses för den sämsta, utan fastmer bättre i ekonomiskt hänseende än de flesta andra vare sig lärdomseller tjenstemanna-vågar. Dock vilja vi ej fästa oss härvid. Vår vigtigaste anmärkning gäller hela pensionsanstalten och ändamålsenligheten af anslaget utaf de 20, 000 rdr bko. Vunnes det dermed, att den ålderstigne läkaren erhölle en pension, som betryggade hans äldre dagar, så kunde någon tveksamhet här ej komma ifråga; det skulle vara en glädje att åt ett sådant ändamål offra så mycket man möjligen kunde. Bättre än de pathetiska orden och de icke fullt giltiga förutsättningarna hade varit en klar tablå i detta fall. För vår ringa del anse vi att ingen klok man bör använda penningar på hvad han ej inser vara nyttigt, lika litet som han bör undandraga sig att gifva sin skärf åt det verkligt nyttiga. Nu är man i okunnighet om det alldra vigtigaste, nemligen den praktiska detaljen af saken. Hvilka blifva de verkliga förmånerna för läkarekorpsen, om den får de 20,000 rdr? Räntan af denna summa kan på sin höjd uppgå till 1000 rdr bko, hvilket, pensionen I tagen till 333: 16, öppnar 3:ne pensionsrum. i Således för 3:ne pensionsrum åt en hel korps vänder man sig med en hop rörande ord till allmänheten. Men vi vilja antaga att fonden får vexa till dubbelt, innan den tages i anspråk. — Uppkomma således då, efter ett och annat tiotal af år, 6 pensioner å 500 rdr rgs. Utan tvifvel är detta godt, men vi hemställa om någon genomgripande åtgärd, till betryggan