Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1853, sida 1

————!t——56————— gång, träffade de ändtligen på en dörr, genom hvilken de inträdde i ett temmeligen stort rum, som var uppfylldt med en hop menniskor af det mest olika utseende. Här såg man militärer och civila embetsmän af alla grader och lefnadsförhållanden ; hvad hade väl fört dem hit? — Ack, de sökte befordringar, löneförhöjningar eller gratialer. Här står en klunga kandidater, som vilja försöka om de icke genom denna bakdörr kunna få ett embete: — dit bort i rummets mörkaste vrå har en hop fruntimmer tagit sin tillflykt — unga faderoah moderlösa flickor och enkor, hvilka hoppas att få hjelp eller pensioner, för att icke blifva ett rof för förtvislan; — och alla voro beredda, att till spåqvinnan offra de penningar, som de antingen lånat, eller förskalfat sig genom försäljning af de nödvändigaste saker eller någon kär samiljeklenod. I bakgrunden af rummet var en dörr, som ledde in till värdinnan på Tre Hjortar, den outalade spåqvinnan. Vid denna dörr stod en mager, blek och förklädd person, hvilkens hufvud betäcktes af en låg lingul peruk, som framtill och på sidorna hade tre stora bucklor, men baktill slutade i en lång, med svarta sidenband omvirad piska, som muntert slängde fram och tillbaka på hans långa och snäsya studentkappa. värjan hade denne person löst ifrån sidan och begagnade den helt ledigt som en pekpinne, för att antyda hvem den lycklige vore, som fick inträda till värdinnan. . — Hvad är det der för en personage? frågade skrifvaren, under det han tog den förklädde herren skarpt i ögonsigte. — Kors, det är ju den mäktige studenten Isenseld! svarade Flindt sagta, förundrad öfver vännens okunnighet. Om du icke genom en passande gåfva vinner honom på din sida, så kommer du aldrig öfver denna dörriröskel. Jog måste ut med tio riksdaler till ho