Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1853, sida 1

de af läkarckorpsens väl, härmed är vidtagen? Förhållandet är att det sökta målet icke vinnes på denna våg. Vi hafva nog af fonder för välgörande ändamål och särskilt för pensioner. Både civilstatens och armåens pensionskassor hafva millioner, men pensionerna äro under allt detta, med få undantag, eländigt små. Skola vi då ytterligare samla nya fonder, med samma klena resultat, och det just under det ränteoch kapitalförsäkringsanstalterna, iförening med lifförsäkringsanstalterna, tydligen anvisa oss den rätta grunden, hvarpå dylika pensionsoch enkehjelps-inrättningar böra byggas? Vi kunna nu ej ingå i detta ämne, endast antyda detsamma; vilja blott korteligen uttala den öfvertygelsen, vunnen genom någon granskning och jemförelse af förhållandena, att det för alla embetsmannakorpser och alla Sverges innebyggare helsosammaste skulle vara, om alla för pensioner åt olika korpser samlade fonder sammanfördes i en allmän ränteoch kapitalförs.-anstalt för hela riket. Men då detta svårligen låter sig göra, så vore det åtminstone godt, om de många olika korpser, som nu ligga under arbete med att bilda pensionsinrättningar, såsom läkare, domare, prester, skollärare m. sl. ville taga de nämnde (ränteförsäkrings-) anstalterna i betraktande, innan de grundfästa sina särskilta pensionsföreningar och begynna för dem anropa staten eller allmänheten om hjelp. Detta är vår oförgripliga tanke om saken, och vi tillåta oss blott en erinran: när man tager allmänhetens uppmärksamhet och deltagande för en sak i anspråk, bör man hafva uppgjort sig en fullständig plan, så att ett verkligt ändamål vinnes. Detta lappande och plåstrande, som utmärker våra statsmäns vishet, derför att de icke förmå se tingen i stort och i sammanhang, tjenar till platt intet, utan skadar snarare än det gagnar. Dock må välmeningen i alla fall erkännas. Den som har god råd kan ju också gerna gifva sitt bidrag till ändadamålet. Kanske blir man framdeles betänkt på ett sådant ordnande af den inrättning, hvartill man nu söker samla allmosor, att de influtna medlen blifva al verklig nytta.