Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1853, sida 2

Styckegods. Turkiska folhkharakteren bedömes af Lord Byron, som icke saknade tillfälle att efter egen erfarenhet lära känna den, på följande sätt: I penningeaffärer har jag alltid funnit den strängaste ärlighet hos Musselmännen, likasom äfven den största oegennytta, och när jag haft några affärer med dem, så har jag aldrig råkat ut för de smutsiga bedrägerier som man så ofta träffar hos Grekerne. 1 hufvudstaden och vid hofvet bildas borgarne och hoffolket i samma skola, som i våra kristna länder. Men hederligare, mera rättskaffens och välvilligt folk än en äkta turkisk Aga i en provins eller en turkisk godsägare, kan ingenstädes finnas. Jag talar icke om städernas guvernörer, utan om dessa Agas, hvilka på grund af ett slags seodal besittningsrätt äga landsträckör och hus i Grekland och Mindre Asien. De lägre folkklasserna hållas ingenstädes sämre i ordning än just i de länder, som göra anspråk på högre bildning. Då en Mussel