Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1853, sida 2

Schumla har 30, 000 innevånare; den är på en gång en stor vapenplats och ett vidsträckt förskansadt läger. Platsen, somzden intager, på ett brant utsprång af Balkan, är så stor,att man hvarken kan blockera eller bombardera staden, och så brant, att man icke engång skulle kunna belagra den, utan att först öfverstiga hinder, hvilka gäcka alla konstens reglor. Ryssarne hafva två gånger förgäfves angripit den, åren 1811 och 1828. Vi skola gifva en noggran beskrifning om denna utomordentliga plats, hvars approcher nu försvaras af helt nyligen anlagda fästningsverk, hvilka sägas vara särdeles väl uppförda. ; Omkring mil på andra sidan om Schumla flyter, emellan bergen ända till Svarta hafvet, floden Kamtschik (Panysas), hvars bädd utgöres af en djup, mycket brant naturlig graf, öfver hvilken man färdas vid Koprikiou, på stora vägen ifrån Schumla genom Pravodi till Constantinopel. År 1829 förseddes Kamtschik med redutter; men storviziren hade försummat alt postera trupper der, emedan han räknade på att få tid att, vid första rörelse af den ryska armeen, som var lägrad framför honom, skicka dit sådana. General Diebitsch förstod döck, som vi redan sagt, att tyst och hastigt bryta upp sitt läger, och hann genom en nattmarsch till Kamtschik, som var blottad på försvar. Måtte nu pascharne draga nytta af deras företrädares fel och af de strategiska anvisningar, som de ryske generalerne gisvit dem. Den vigtigaste vapenplats i Balkantrakten, näst Schumla, är Varna, den bästa turkiska hamn vid Svarta hafvet, omkring 85 mil öster om Schumla. Dess besittning tillåter en öfvergång öfver bergen på den ganska svåra vägen längs efter Svarta hafvets strand, i riktning åt Burgas, förutsatt likväl att armsen vid Schumla förblifver stilla. Varnas såstningsverk bestå åt landsidan af tolf med bastioner försedda fronter och tre små framskjutande halsmånar. Denna besastning är ganska osullständig, och kurtinerna äro icke betäckta af raveliner. Men sästningen uthärdade icke desto mindre åren 1828 och 1829. en ganska lång belägring; hvarvid kejsar Nikolaus i egen person var närvarande. Den kapitulerade slutligen endast genom ett uppror af en del af garnisonen emot Capudan-Pascha, som var kommendant, och som begaf sig ut till de belägrande, för att öfverlemna sig till dem. Varpas fästningsverk hafva nyligen undergått betydliga reparationer, och, på Seraskieren Omer Paschas befallning, blifvit försedda med nya verk. (Forts.)