Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1853, sida 2

— — — — — ——— är en så förnustig man, göra en sådan fråga? Annu aldrig har min ärlige Läders bedragit mig; jag kan lita på hans ord, som på ett evangelium; har först min gamla Andreas sagt något, så är det som gjord gerning, och gifver jag honom en befallning, så rättar han sig obrottsligt derefter. — Ser Ni, Sir! der träder er sanningen återigen till mötes, ehuru i en annan skepnad; nu kallar den sig pålitlighet. Men med Ers Majestäts tillåtelse vill jag ännu tillägga nagra ord. Jag antager att en af edra tjenare, Sir! kommer hit, för att, i öfverensstämmelse med sin undersätliga pligt, upptäcka för er något, som är till kronans skada, oaktadt han vet, att detta steg skall ådraga honom hat och fiendskap af många, ja möjligtvis bränmärka hans namn för framtiden, derför att han skattade sin konungs tjenst högre än alla andra jordiska konsiderationer, och just derigenom visade sig såsom Ers Majestäts mest nitiske tjenare, hvad är väl detta annat än sanningen, som i trohetens drägt framställer sig för Er, Sire! — Jag förstar er fullkomligt, min käre biskop! Ni vill erinra mig om, att sanningen uppträder i olika skepnader, och är lik fabelns goda fåe, som visar sig än under en, än under en annan form, men dock alltid är samma välgörande ande. Tack för eder vägledning, min käre Deichman! låtom oss nu öfvergå till den sak, som förde er hit. Kan jag vara er till någon tjenst, Så säg mig det; ni vet ju huru högt jag värderar er, och huru gerna jag uppfyller alla edra önskningar.