Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1853, sida 2

ten att anskassa och i sin fulla styrka använda de bästa, dugligaste och säkraste försvarsmedel, som vår tids rastlösa uppsinningsförmåga kunnat uttänka och ständigt förfullkomnade materialier och arbetsmethoder erbjuda. I detta afseende synes dessutom svenska folket hafva fått en så pass god undervisning, genom sina representanters oförståndiga anslagsifver vid 1829 års riksdag, att man väl ej nu åter måtte beträda samma villostigar. Millioner skänks då, ät en krigsadministration, som begagnade lättrogenheten att så anslagen, utan att vara vuxen kunskap och skicklighet, att rätt använda dem: Ja, som sedan visade, att då hon begärt dem, i namn af fäderneslandets dyrbaraste intresse, icke engång hon sjelf vetat, hvartill de nödvändigast skulle begagnas; hvarföre ock en korrt tid derefter, såsom kändt är, ingenting dugligt och användbart af alltsamman var åstadkommet, utan nya behof och nya anslag till misstagens afhjelpande behösdes. Deremot torde det nu vara nödvändigare än någonsin, att göra sig klart, huru pass sanna förespeglingarne äro, om vådorna för vår sjelfståndighet — och om ej faran är större för vår frihet. Man ser annorstädes, hvart millionerna gå och huru vapnen användas. Vi hafva haft liten erfarenhet deraf, äfven vi; och det tål att tänka på, om ej den kan bli ännu bittrare. Mycket kunde föranleda till den betraktelsen. Men mera härem, då den stora frågan nog snart förekommer. K CE RETT AAA