Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1853, sida 2

CER EUIUPGM: Korrespondens. Stockholm den 18 November. Nu äro riksdagsmännen, de sjelfskrifne såväl som de valde här församlade, och troligen mera mangrannt än de blifva, vid sjelfva de framtida besluten. Ridderskapet och adeln har haft sina första anteckningar och i morgon kompletteras dessa, med i synnerhet det stora antal, som intaga platser på fullmakter. Ålla ståndsklubbarne äro i ordning och mycket besökte. De osrälse ståndens fullmakter äro redan under behörig granskning, och om måndag lära borgareoch bondestånden få sina talman. Derom har i dessa sista dagar mycket ordats, och berättas att inom konseljen olika åsigter sökt göra sig gällande; likväl säges nu herrar Lagergren och Strindlund vara de sannskyldige. Angående regeringens planer för riksdagen, om sådane verkligen finnas, synes få eller ingen hafva kännedom: en omständighet som naturligtvis mycket prisas al dem, som anse folkets angelägenheter säkrast vårdas under statshemlighetens skydd, men som sannolikt vållar, att då de kongl. propositionerna slutligen måste komma i dagen, den svåraste af alla hemligheter upptäckes; den att regeringen hvarken vetat hvad nationen behöfver, önskar eller förmår. Så har det gått, allt sedan hemlighetsmakeriet började att förblandas med styrelsevishet — så kommer det att gå, så länge man ej begriper, att det är utbildningen af nationens allmänna opinion, som på samma gång är regeringars starkaste stöd och lagstiftande maktens säkraste ledare. Hvad som emedlertid är temligen påtagligt, det är, att man må nu orda så mycket som helst om tull, och bränvin, och skatteförenkling, och lagreformer, m. m. så är regeringens högsta eller rättare enda syfte, att vid den nu ingående riksdagen få anslag, stora, ovanligt stora anslag till, i synnerhet, försvarsverket — och i öfrigt kommer säkerligen allt att gå, eller rättare stå, på gamla foten. Såsom i detta afseende mycket betecknande är t. ex. Svenska Tiduingens, just nu framställda skildring på ryska rustningarne i och för krigets allmdnnare utstrackning. Man får häraf, just nu veta, att i Reval och Riga ligga 12 bataljoner af den utvalda grenadierkorpsen. Att i Finland, utom de vanliga 12,000 man äro förlagda ytterligare 16,000 man ryssar, hvaraf 8,000 vid Bomarsund på Åland. Att till Helsingforss kommit 10,000 matroser (hvarifrån i hast man fått sådana ryssar, som göra skal sör det namnet, säges dock icke!) och att nio, (säger 9) linieskepp äro der förlagde för att i vår kunna utlöpa tidigare, än från det länge isbelagda Cronstadt. Slutligen äro ånqmaschiner med skruf till stor mängd beställda i England, för att dermed förse krigsskepp. Allt detta är ju tydligen en den alldra oemotståndligaste antydan, att krigets Fallmännare utsträckning rörer grannen vid Östersjön -— och vi få säkert snart återse dessa väldiga kämpar för anslag till fästningar, stora och små flottor, gevär, kanoner, kulor, bomber och granater, m. m., som i skrift och tal förklara alla dem för landsförrädare, som hvarken ännu se någon fara för vår sjelfständighet, af 28,000 man ryssar, på papperet, eller af 9 linieskepp (hvaraf 3, 4 60-åriga, några beklagligen tagna och ännu stundom såsom sådana skrytsamt visade, från svenska flottan i Viborgska viken) i Finska viken, eller ens af de visserligen vådligare skrufvarne från England, hvilka i sådan mängd förmodligen skola underhjelpa ryssarnes manövrer; uen vida större fara för vår om frihet, om vi fortfare ångar på ett så kalladt i nödens stund icke kan 1 ÅTä då betagit oss kraf