Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1853, sida 2

snart sörekommer. !1eZE kiAAUii555 Den 22 November. Vära läsare erinra sig måhända, hurusom vid slutet af sistlidne September hölls ett solkmöte i Stafford uti England, för att imponera på regeringen i den orientaliska srågsn. Vi hafva förut omtalat huru en deputation afgick ifrån detta möte till lord Clarendon, för att uttala engelska folkets önskan, att regeringen måtte med mera kraft och bestämdhet understödja Turkiet och sätta sig emot Rysslands äregiriga och roflystna planer. Det nämndes äfven att Kossuth var inbjuden till samma möte, men att han afsade sig äran att deri deltaga, uti en skrifvelse af ganska märkligt innehåll. Denna skrifvelse meddela vi i dag våra läsare, emedan de förhållenden, som inträdt sedan brefvet skress, icke jäsva de sanningar deri blifvit uttalade, sanningar, hvilka för dem som äro mycket varma anhängare af den engelska politiken, kunna synas alltför bittra, men hvilka likväl svårligen torde kunna vederläggas. För öfrigt återfinner man i detta bref den frejdade ungrarens vältalighet och en glöd, som han synes förgäfves bjuda till att dämpa, hvilket allt gör hans skrifvelse till ett historiskt dokument af stort intresse. En ganska märklig bekräftelse har hans yttrande sednast funnit i det högst betecknande förhållande, som i gårdagens blad anfördes, nemligen att engelska regeringen inträdt i direkta, hemliga underhandlingar med Ryssland, en sak, som vållat Napoleons kraftigare upptradande i den orientaliska frågan. Hvar och en som med glädje betraktat den n. v. engelska regeringens kraft och skicklighet atti landets inre förhållanden genomföra en mängd reformer i frisannad anda, som redan gifvit England en stor lyftning i materiellt afseende och gjort detta land till ett föredöme för andra lander, hvilket man med aktning och glädje åberopar — hvar och en som sålunda ägnat den n. v. engelska styrelsen sitt lifliga bifall, kan ioke utan smärta, blandad med någon harm, förnimma huru samma styrelse, i afseende å de utrikes förhållandena trampar i de kända fotspåren af en politik, som för Englands handelsintressens skull uppoffrar både folkens allmänna rätt och nationens egen heder, en politik, som icke förgäfves blifvit stämplad med namnet: krämarpolitik. En ganska intressant dager öfver detta trolösa system kastar det tal, som blifvit hållet af parlamentsledamoton Urquart, hvilket vi i dagens nummer meddela såsom ett tillägg till Kossuths bref. Lyckligtvis för mensklighetens sak och Englands heder har det storsinnade engelska folket äfven börjat taga de utländska angelägenheterna under sin granskning, och det har under denna rörelse icke yttrat sig mer än en röst om de åtgärder, som folket af styrelsen äskar. Samma väldiga opinionsyttringar å folkets sida, som framtvungit de inre reformerna, skola ock, vi hoppas det, tvinga de engelska diplomaterna till en ärlig, på hederns och ej blott på vinningens fordringar byggd utrikes politik. Det är tydligt att ryska regeringens hufvudsträfvande går ut på att bryta den allians, som ett ögonblick syntes så fast sammanknuten mellan Englands och Frankrikes regeringar. Kan blott detta lyckas, så tror sig Ryssland hafva vunnit spelet. Likväl hafva de sista händelserna utan tvifvel gjort Rysslands utsigter, äfven om denna splittring skulle kunna åvägabringas, något mörkare. Kriget har utbrutit hastigare än man anat och har tagit en vänning, hvarpå man säkert icke var beredd. Den blinda tron på Rysslands kolossala makt är redan betydligt rubbad och torde, om ej alla tecken bedraga, blifva det ännu mer. Den al sjukdomar i hög grad härjade ryska armåen, torde få svårt att länge hålla sig qvar i Furstendömena emot de mycket talrikare och väl rustade turkiska härarne. Turkiet handlar på egen hand och kommer högst sannolikt att göra det med framgång, så framt de tvetydiga bundsförvandterna ej lägga sig uti aslaren. — Ryssland med sina kolossala yttre former har alltid förefallit oss såsom en storväxt, vattusigtig man, som imponerat på de smärre gemom sin kroppstorlek, derför att de ej vågat närmare pröfva den stora figurens inre krafter. Turkiet har vågat försöket och med framgång. Häri ligger redan ett moraliskt nederlag för Ryssland, hvilket vi ej undra på att kejsar Nikolai med utomordentliga kraftansträngningar cåkar ronarara Man an annan cal är Am