Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1853, sida 1

— — det inbrytande mörkret föranledde Ryssarne att draga sig tillbaka till deras förskansade ställning bakom Oltenitza, medan Turkarne fattade fast fot på Donaustranden, hvarest de uppkastade batterier af skanskorgar. Nasta dag hördes åter ett starkt kanondunder, utan att man har närmare underrättelser derom. Några i närheten af Oltenitza belägna enstaka gårdar stuckos i brand; men sjelfva Oltenitza blef förskonadt. Kampen skildras såsom ytterst mordisk och förlusten på båda sidor skall hafva varit oerhörd. Ryssarne gjorde allt hvad de förmådde mot en så stor öfvermakt, men afven Turkarne kämpade med en al sanatism uppeldad tapperhet, hvilken skall vara i stånd att förstöra många illusioner med hänseende till Turkiets motständskrafter. Då det kom till angrepp med bajonetten, stodo slera mindre asdelningar af Turkarne i vatten ända upp till medjan utan att vackla. Till H. C. skrifves från Dresden, att enligt några underrättelser Ryssarne, efter att allaredan hafva inträngt i Oltenitza, genom elden från Turkarnes grofva artilleri i Turturkai på högra Donaustranden, blifvit nödsakade att öfvergifva alla sina vunna fördelar och anträda sin reträtt på landsvägen till Bukarest. Om Turkarnes förlust är ingenting bekant. Att Ryssarnes icke kan hafva varit obetydlig slutar man deraf, att det omedelbart efter rapporternas inträffande i Bukarest blef gifvet befallning att inrätta ett lazarett med 600 sängar. Att striden icke utfallit ogynnsamt för Turkarne, synes äfven deraf, att Gortschakoff den 5 sjelf begaf sig till general Dannenbergs korps, som kämpat vid Oltenitza. Visserligen förmaler preussiska statstidningen, att detta skett, emedan den ryska öfvergeneralen ville tacka trupperna för deras visade tapperhet, men detta kunde han mycket enklare hafva gjort genom en dagorder. Tillika ville man i Bukarest veta, att betydliga ryska truppmassor satt sig i rörelse mot Oltenitza, hvilket påtagligen skulle varit onödigt, om Ryssarne varit i besittning af denna plats och tvingat Turkarne att draga sig tillbaka öfver Donau. Af högre militärer, heter det vidare i samma tidning, erkännes det att Omer Pascha visat sig vara en fältherre af ovanliga talanger. Han lät först allaredan d. 27 och 28 Oktober en temligen stark korps från Widdin gå öfver floden vid Kalafat. Derigenom afledde han Ryssarnes uppmärksamhet till deras yttersta högra flygel, som hotades af denna rörelse. vVerkligen skall general Fischbach, som kommenderade ryska trupperna i lilla Wallachiet med hela sin styrka, 10 a 15,000 man, från KraJova ilat Turkarne till mötes, hvilka å sin sida framsköto sina förposter till Baleschti, tvenne dagsmarscher från Krajova och en från Kalafat. Medan han sålunda sysselsatte Ryssarne på deras högra flygel och sökte att få dem att tro, att de här hade att vänta ett hufvudangrepp, lät han andra små truppafdelningar gå öfver Donau på åtskilliga punkter, såsom vid Nikopoli och Tersendschik, emellan Sistova och Rustschuck. Vid Tersendschik synes blott cirka 2000 hafva gått öfver. Dessa sramtrangde till Giurgevo och inlato sig i strid med Rys