Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1853, sida 1

surst Gortschakofl, tagit, bestående deri, att han, efter att hafva kört bort landets furste, Stirbey, som måst begifva sig i landsflykt till Österrike, har förklarat alla städer i furstendömet i belägringstillstånd, förkunnat krigslagen och förbjudit hvarje förbindelse med högra Donaustranden. Afven Moldaus furste, Ghika, har blifvit bortjagad och samma åtgärder förestå detta land, om de ej redan blifvit vidtagna, Ått ryssarne bortjagat furstarne i Moldau och Wallachiet och i deras ställe tillsatt ryska guvernörer utvisar så mycket påtagligare ryska ctarens afsigt att, i fall krigslyckan gynnar hans vapen, bemäktiga sig dessa länder, som dessa furstar regerade i kraft af hans samtycke och under hans beskydd. Moldau och Wallachiet äro nemligen, som bekant är, turkiska lydländer, hvilka regeras af, i alseende på den inre styrelsen oberoende furstar, som sedan freden i Adrianopel 1829 stå under turkiska storherrens och ryska czarens gemensamma beskydd. I Paris och London fortfar, förunderligt nog, förtroendet till fredens bevarande. Man anser det, i sin blinda tillit till de materiella intressenas inflytande och furstarnes räddsla för de revolutionära elementerna, för en omöjlighet, att, hvilken vänning kriget i Asien eller vid Donau än må taga, derutaf skall kunna uppstå ett allmänt europeiskt krig. Men, utan att vilja inlåta oss på några vidare räsonnemanger härom, vilja vi endast erinra, att man för några månader sedan äfven ansåg det för omöjligt att ett krig skulle kunna utbryta emellan Ryssland och Turkiet och senare, när molnen skockade sig på den politiska horizonten och man måste medgifva den länge och envist bestridda möjligheten af ett utbrott emellan dessa makter, hette det ju, att kriget på sin höjd kunde utbryta i Asien och att vintern skulle lägga ett hinder i vägen för sientligheternas öppnande vid Donau. Vi invände då, att man förr en gång sett krig föras under vintern och att årstiden således icke borde kunna anses som ett absolut hinder för krigsoperationer i Europa. Händelserna hafva äfven besannat våra aningar. I trots af den annalkande vintern är kriget nu öppnadt vid Donau och torde, enligt all beräkning, snart vara i full fart. Vi hyse ock våra farhågor, att samma omständigheternas magt, som, i trots af alla förnumstiga beräkningar, framtvingat kriget emellan Ryssland och Turkiet, förr eller senare äfven gör det med rätta så mycket fruktade allmänna europeiska kriget oundvikligt. En högre försyn styr menniskornas öden och är det dess vilja och plan att krigslågan skall tändas i vår verldsdel i vidsträcktare omfång än hvad som redan skett, står det icke i all mensklig förmåga och klokhet att hindra det. Vi hålla oss för öfrigt till nedanstående un derrättelser från utlandet. FRANKRIKE. Till Åugsb. allg. zeit. skrifves från Paris under d. 2 dennes rörande betydelsen af general Baragnay dililliers sandning till Konstantinopel. (eneralens åtfölje af officerare, som ställes till Portens disposition, icke mindre än den personliga motsatsen emellan den hemkallade och den nya ambassadören i Konstantinopel, karakteriserar syftet af