Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1853, sida 1

upp, — är detta ert enda svar till er gamle vän ? — Min bästa bror . . . . du inser sjelf — stammade presidenten — men farväl nu . .. jag måste opp på klubben! — Jag gör dig sällskap! — utropade professorn helt förtjust öfver att komma bort, — jag hoppas vi träffas en annan gång, bror Harald .. farväl! .. farväl! — Farväl min sista illusion! — mumlade magistern i det han sjönk ned på en stol. De båda herrarne satte sig opp i den eleganta vagnen och soro till klubben i det de I beklagade det öde som så ofta träffat honnetta män .. att äga gamla bekanta som man måste blygas för! .. — Jag såg mycket väl på hans färg — sade professorn — att han lefvat ett oordentligt lif .. han har sig sjelf att tacka för allt; .. Och derpå togo de sig en vira på två riksdaler banko. Den gamle magistern svepte in sig i sin kappa och gick hem till sin fattiga vindskammare .. Han kunde inte sofva . . han tog en bok och satte sig vid ett dåligt talgljus att söka tröst ock styrka bos denne sin gamle vän som aldrig svikit honom. De första ord som mötte hans öga, läste han och läste om igen . . han lade bort boken och