Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1853, sida 2

——— —— —600FZ— — — — —— voro lyckans — min skulle trötta er, emedan den är en tasla af motgången, som splittrar ett menniskohjerta! .. IIUarför skulle jag för er berätta om dessa ramlade luftslott, om dagens mödor och nattens sömnlösa qval? Ni skulle inte förstå mig. Hvad skulle det tjena till att berätta för er om en gäckad kärlek, hvars lava lagt en stentyngd på min själ, om en flit utan belöning, om en verksamhet utan frukter, annat än på samhällets djup? — En enda illusion har jag ändå närt, en enda ungdomsdröm har inte flyktat, det är tanken på er och på vår vänskap! — Den gode Harald — sade presidenten i det han såg på sin klocka — han är sig lik som alltid. — Ja fullkomligt — smålog professorn — alltid samme drömmare ... det är visst olyckligt min vän, men du måste också bekänna, att du aldrig varit någon praktisk menniska! — Det är möjligt — svarade magistern i det han forskande matte dem med sina blickar — men det beror uu af er sjelfva att göra mig dertill! — Hvad menar du? — frågade professorn orolig — jag förstår dig inte? — Se der hvad jag fruktade! — mumlade presidenten för sig sjelft, i det han steg upp. (Forts.)