Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1853, sida 2

Den 10 November. Östg. Correspondenten meddelar en uppsats ur en engelsk medicinis ktidning, signerad D. och tydligen angifvande sig vara författad af en person, som förut uppträdt i samma fråga uti Bore i verlden, innehållande anfall af den skamlösaste art mot svenska gymnastiken, dervid förf. icke ens skytt att nedsmutsa minnet al en man, som utgör svenska folkets stolthet, nemligen gymnastikens grundläggare, den oförgätlige P. Ling. Vi erkänna upprigtigt, att vi aldrig läst någonting i tryck som så harmat oss, som ifrågavarande uppsats. Den har outplånligt inbrännt skandalsbribentens märke på sin författares panna. Detta gör oss ondt att säga, då förs. är en ung man med goda studier och flera andra goda egenskaper. Tydligt är ock att hela hans uppträdande i denna sak är föranledt och ledt af ett litet parti, hvars kända, från kungsholmen utgående verksamhet hittils egentligen gått ut på att draga fram till ämbeten alla partiets skyddslingar, med eller utan förtjenster, bland hvilka egenskapen af att vara Skåning och beslägtad till någon al partiets hufvudmän alltid har varit det hufvudsakligen rekommenderande. Detta sednare parti hos hvilket den allopatiska medicinens mysteriers nyckel är förvarad, har äsven haft till sin uppgift, att bekämpa alla de dissenters inom den renläriga läkarekonsten, som på sednare tider uppstått. Till trots af deras och hela den gamla medicinens motstånd ha emedlertid både gymnastik, vattenkur, homöopathi och mesmerism gått framåt, och steg för steg inkräktat på allopatiens område. Rättankande och insigtsfulle män af den sednare skolan hafva sett detta utan fruktan, hafva tillegnat sig de mest konstaterade medlen utur de nya lärorna och låta deras idkare gerna fortsätta sin verksamhet, visse att alltid något för vetenskapen dermed skall vinnas. Så räsonnerar dock icke det der partiet. Dess hufvudssyfte är att qväfva kätterierna, som rubbat den blinda tron på en auktoritet, som ännu icke blilvit ifrågasatt. Till den ändan framskuffades en ung man, med goda naturvetenskapliga kunskaper, ledig penna och en viss djerf oförsynthet, således ett ypperligt redskap, mot en institution, som alltid varit partiet en nagel i ögat, nemligen gymnastiska central-institutet i Stockholm. Hr D:s första uppträdande mot denna inrättning blottade några svagheter, t. o. m. fel dervid, men för öfrigt blef anfallet utan kraft. Kom så det tillfälle, då öfverläraren vid institutet