Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1853, sida 2

lågan än af ryska regeringens vilja. Men krigsraseriet och den gamla moskovitiska råheten, som något utplånas i salongerna, men alltid återsinnes vid bivuaken, råda mera än kejsar Nikolai välvilliga afsigter. Ryska armeen måste underhållas på andra sidan om Donau, och detta var det enda åliggande som furstendömenas guvernörer hade. De fullgjorde det med hårdhet, tillägger samme författare, och sparade hvarken grymhet eller skymf. Man underrättade en af de ryske generalerne, att bojarerne icke mera ägde oxar för transporterna. Valan! spänn då för bojarerne sjelfva ! Bojarerne blefvo väl icke förspände, men i deras ställe bönder, kristne; en vild hädelse mot menskligheten och den religion, som Ryssarne påstå sig beskydda. Denna brist på oxar visar huru utplundradt ett land blifvit, som eljest är ryktbart för sitt öfverslöd på boskap och spanmål, och som kunnat underhålla tio gånger starkare armber än den ryska. Men oordningen förbrukar mera än tjugo armåer. Osantliga hjordar, samlade med våld, aldeles uttröttade och utan foder, stupade döda på vägarna eller i byarna, der de lågo hoptals och förpestade luften. Det vore bedröfligt om alla dessa härjningar ännu en gång skulle förnyas i de herrliga, men olyckliga länderna. För ryska nationens äras skull hoppas vi dock att så icke skall inträffa. (Forts.)