Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1853, sida 2

jag vill minnas att du var förlofvad med prosessorns dotter? — Jag hoppas — genmälte professorn, något generad — att du inte anser detta vara orsaken till min utnämning? — Visst inte! — svarade magistern med samma sarkastiska leende — fortsar bara! — Jag gilte mig, ty min syssla var ganska inbringande . . inom några år blef jag utnämnd till professor och kyrkoherde ... sedermera till prost .. och efter den sednaste riksdagen fiek jag af min konungs nåd detta lilla vedermäle — — i det han singrade på nordsjernan — således ser ni, attjag har ingenting mera att önska! — Åh — inföll presidenten leende — du kan ännu ha en biskopsstol i sigte! — Hm! åbja .. hvarför inte — smålog professorn. -— Alltså ä ni båda lyckliga .. det är endast jag, som dragit den minsta lotten ur lyckans urna! — sade magistern med något vemodigt i sin röst — men det skall så vara här i verlden! — Nå, min stackars vän — utbrast prosessorn — låt oss nu höra berättelsen om dina öden! Och hvartill skulle det tjena — svarade magistern — edra historier voro korta, ty de