— —— ———— Den 4 November. Vid öppnandet af en läsningssal, förenad med Mechanics Institution i Barnsley har Cobden hållit ett ypperligt tal oni folkuppfostran. Detta ämne betraktades såsom en sak både för enskilt deltagande och allmän statsklokhet, såsom en hedersak för hela landet. Uppsostran var villkoret för de politiska friheternas bevarande, villkoret för alla sociala och industriella framsteg, för arbetarens helsa och välfärd. Hvarför, yttrade tal., skall folkuppfostran vara bättre i Amerika än i England? Tror ni att ett nytt land, hvilket har vildmarker att uppodla, urskogar att nedhugga, att anlägga vägar och att bygga hvarje bro, hvarje kyrka, tror ni att ett sådant land är i den ställning att det kunde täfla med ett gammalt land, om detta sednare gjorde sin skyldighet mot sitt folk? Nej, ett gammalt land har större fördelar och lättnader att befalla öfver än ett nytt. Om ni finner det nya landet öfverträfla det gamla i detta hänseende, så är det till följd af något fel hos det gamla. Då vi läsa om det gamla Grekland, huru det skickade ut sina kolonier, så höra vi dock ej att dessa blefvo lärmästare för moderlandet. Nej, Athen förblef alltid hela verldens lärare. Och då är det en skam alt ett nytt folk, utsändt för icke längre sen än i går, skall framställas såsom ett mönster, såsom ett föremål för beundran, t. o. m. i fråga om uppfostran. Efter att hafva yttrat några ord om nödvändigheten att antaga det uppfostringssystem, som blifvit pröfvadt och godkändt i Amerika, yttrade tal. till slut: Det finnes intet parti, mig veterligen, som numera sätter sig emot folkupplysningen, intet som ej inser, att i vår närvarande konstlade ställning faran är större från okunnigketens än från upplysningens sida. IIvilka än våra politiska sympathier må vara, så är det ingen som ej skall säga, att — hvad öde än må förestå England, hvilka politiska eller kommerciella svårigheter som må inträffa — det ar bättre att möta dem med ett upplyst folk, än att hafva att möta dem med massor af okunnighet och otyglade passioner; ty hur det är, så är det ändå massan af folket, som styr i detta land, ty detär till den som man vädjar i sista instansen. Hvar och en måste medgisva, att det är bättre att hafva en domare som är van att höra förnuftiga skäl, att skilja verklighet och sken, och att det är bättre att hafva upplysta förstånd att afhandla de politiska frågorna med, än att hänskjuta sådana mäktiga intressen till okunnighetens och passionernas afgörande. Tal. asbröts här af långa bisallsyttringar. Sjelsva Times, hr Cobdens fortsatta motståndare, berömmer hans tal, hvilket innehåller flera sanningar, som gälla för alla folk. Fångne inom de gamla förhållandenas fordringar och föreställningssätt, hafva de Europeiske samhällena och deras regeringar hittills betraktat folkets upplysning såsom en mycket underordnad sak, åt hvars befrämjande man kastat några smulor af de anslag, som förtärts på hofoch militärstaternas bord; tänkesätten äro nu förändrade; massorna hafva, såsom Cobden rigtigt aumärker, fått ett ord och en betydelse i det allmanna, och deras upplysning bör derföre vara icke blott menniskokärlekens, utan statsklokhetens högsta uppgift. Landets bästa krafter böra ägna sig deråt och inga uppoffringar å det allmännas eller enskiltas sida böra för detta höga ändamål anses för stora. Under d. 26 sistl. September har regeringen beslutat några förändringar i SS:ne I, 4, 5 och 6 af 1842 års folkskolestadga. De tvenne vig