till andra makter icke hafva lidit någon rubbning. På grund häraf varder det strängeligen förbjudet att på minsta vis förfördela dessa makters undersåter eller de individer, som bekänna sig till en annan lära, ty lagen skyddar alla undersåters lif, ära och egendom, och Portens kristne undersåters lika så väl som Musulmännens; alla måste enligt vår heliga lag under alla omständigheter behandlas med rättvisa och åtnjuta den fullkomligaste säkerhet; med ett ord; det strider emot den heliga lagen, så väl som mot sundt förnuft att anse de Portens undersåter, hvilka bekänna sig till samma lära som Ryssarne, ansvarige för ryska regeringens förfarande. Hvad denna regering fordrar, dat fordrar hon i sitt eget intresse och till utvidgandel af sill inflytande. Den höga Portens under såter hafva i århundraden varit i åtnjutande af de dem af de ottomaniska sultanerna förunnade privilegier under Portens speciella skydd och dessa privilegier vinna dagligen i styrka och utsträckning. De veta ganska vål, att ryska regeringens anspråk att taga dem under sitt beskydd blott skulle bidraga till att försvaga dessa privilegier. Slutligen hotas de med stränga straff, som förgå sig emot förestående, på nationalrådets beslut hvilande förordningar. Globe fäster uppmärksamheten på kontrasten emellan denna proklamation och ryska manifestet, som uppmanar till hedningarnes utrotande. Franska bladen påstå, att den observationskorps, som Turkiet uppstält på grekiska gränsen, har den sannolika bestämmelsen att hålla den grekiska befolkningen i Thessalien, Macedonien och Epirus uti tygeln. Grekiska regeringen har likaledes skickat en arm till gränsen. — Man vill i Paris hafva fått tillförlitliga underrättelser om den turkiska armes styrka, som står vid Kaukasiska gränsen. Den skall för ögonblicket uppgå till öfver 120,000 man. Schamyls styrka, som blifvit ansenligt medtagen 1850 och 1851, utgör öfver 20,000 man, emedan han nyligen kallat till vapen de oafhängiga stammar, som, ehuru de icke lyda under hans välde, dela hans hat emot Ryssland och hafva samma intressen, som denne Ryssarnes outtröttlige slende. Såsom redan nämnts under Frankrike tror man, att Monitören icke i sin helhet återgifvit depescherna från Bucharest om affären vid Isatschka. Man misstänker bland annat, att den varit mycket blodigare, än Monitörens notis gisver vid handen. Om hvem som i sjellva verket blifvit segrare i denna affär lemnas man äfven i ovisshet. Förutsatt att Ryssarne lyckats förstöra fästningen och byn Isatschka, menar man, att denna framgång kan för deras arm6er underlätta inträngandet i Bulgarien. Man tillägger Ryssarne dessutom den planen att angripa Varna vid Svarta hafvet och bemäktiga sig Balkanpassen, genom att för sig uppresa Bulgariens kristna befolkning. Detta är för öfrigt å deras sida en gammal anfallsplan. Vi vilja meddela några af de reflexioner, med hvilka Pariserbladen beledsaga underrättelsen om träffningen vid Isatschka. Man läser i J. des Debats: Ryssarne och Turkarne hafva alltid i de senaste krigen haft flotiljer af krigsskepp och kanonslupar på Donau. Turkiska slotiljen är fördelad emellan de förnämsta fästningaräe vid Donau, för att begagnas vid förefallande behof. Men ryska flotiljen hade icke rättighet, förrän kriget var förklaradt, att gå upp för Donau, och den höll sig i Sulinamynningen. Som denna flotilj var oundgänglig för framgången af Ryssarnes framtida operationer, måste de taga det partiet att med våld bana sig väg på Donau. Af denna rörelse var kanonaden emellan fästningen Isatschka och ryska flotiljen en nödvändig följd. Denna fästning har icke det omfång, som ställningens vigt skulle fordra; men man vet, att nedra Donau saknar ett godt försvar emot Ryssarne, sedan Turkiet förlorat de stora fästningarne Ismail och Braila. Om ryska sliotiljen sortsar att gå upp för floden, skall den icke stöta på något synnerligt hinder, förrän den kommer till Silistria. Man läser i Patrie: Åsfsären på Donau synes vara resultatet af en rörelse af ryska flotiljen i Ismail för att sätta sig i förbindelse med Braila i Wallachiet. Isatschka är beläget på högra stranden af Donau, midt emellan Ismail och Reni, en besästad stad på det ställe der Pruth faller i Donau. Då Ismail 1790 stormades och uppbrändes af Suvarow tog en del af invånarne sin tillflykt till Isatschka, en stor köping, bredvid hvilken Turkarne sedermera uppbyggde en fästning, som beherrskar floden. Hvad Ismail beträffar, är det en befästad stad i Bessarabien, vid Repidas förening med Donau, med en förträfflig hamn, der en rysk slotilj är stationerad, som har att bevara ryska invasionsarmfens förbindelser med svarta hafyct. Hittills har seglatsen på floden varit fri, men, efter krigsförklaringen, måste Turkarne naturligtvis söka att hindra passagen