Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1853, sida 2

——7——52527777— nog sonia eroica, liksom skolmästarens röst höres öfver barnens sjungande innanläsning. Hvilken annan menniska som helst, vore han äfven lika omusikalisk som jag sjelf, skulle ta flykten för denna kattmusik . . men just nu är gubben B. i sitt esse . . han gråter glädjetårar, han är utom sig af förtjusning. Men det är just dessa högtider som skaffa honom den förtreten att så ofta få flytta . . ty hans grannar klaga alltid hos husvärden att de inte få någon ro för den eviga musiken. Och assessor B. som alltid är resignerad, tar då sina kära speldosor med sig till en annan bostad. En dag, då en af de nyssnämnda konserterna just slutats, och B. ännu låg i en slags domning på sin soffa, samt drömde sig vara, jag vet inte i hvilken af Svedenborgs sju himlar, så bultade det på dörren. B. spratt opp ur sin dröm, och mumlade en ed för sig sjelf öfver att han aldrig fick vara i fred, ehuru det nästan aldrig hände att någon besvärade honom med ett besök. Sedan det bultadt andra gången, tyckte han sig likväl igenkänna signalen, ty hans ansigte ljusnade, och han skyndade till dörren som han öppnade. (Forts.