Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1853, sida 1

... Se så! gråt inte barn, jag hoppas att milt debet och credit skall gå ihop, såvida bokföringen deruppe ä att lita på — — och det tror jag. . . Hm! hör du Janne, öppna pulpeten och tax hit ett papper som ligger till höger derinne bredvid råkningarne. .. Janne torkade sina ögon och gick att framleta det begarda. Under tiden såg gubben med stela blickar på honom, och ett matt sken af tillfredsställelse spred sig öfver hans bleka drag, när han såg huru stilla och ordentligt Janne uträttade sitt uppdrag. — Det här, — sade gubben i det han öppnade papperet, — det här är mitt testamente ... det lilla jag äger får Lisa, som har varit mig en trogen hjelp i så många år . . . gråt inte Lisa! nog vet jag ändå att du saknar mig hon — här stockade det sig i halsen på den gode gubben . . men det var derföre att en tår från Lisas öga föll ned på hans hand, — och den spred värma der, ty vid grafvens bradd finns ingenting som värmer så ljust som kärlekens och tacksamhetens tårar. Och du Janne, — sade gubben i det han hemtade sig — du är en bra gosse .. du skall ha min bod med alla inventarierna . det står i testamentet . . hm! det är välinte mycket, men det är betaldt! .. Visst var Janne nu lycklig, men han gret