Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1853, sida 1

ende är det nära nog obegripligt, att de konservative ännu vilja omtugga denna anklagan öfver den liberala pressens förhållande under de femton sista åren af Carl XIV Johans regering; emedan denna oskäliga klagan måste framkalla erinringar, af den art, att de mera än alla kritiska afhandlingar, genom blotta uppräknandet af fakta, visa den laglöshet, de orättvisor, samt allmänna lidanden och olägenheter, hvartill en i konservativ anda förd styrelse leder. Denna tid ligger väl ännu i de flestas minne; men då man nödvändigt åter vill, vid bortgångne statsmäns grafvar, väcka upp bitterheten mot ett parti och en press, hvilka dock, och i synnerhet just under det åberopade 1830:talet, varit de, som hade skäl att klaga öfver våldsamma förföljelser, och som derigenom under de största svårigheter, och endast genom understödet af folkets rättskänsla och stigande deltagande, kunde uppfylla sin skyldighet mot fäderneslandet; så torde det vara skäl, att kasta en blick tillbaka på dessa tidsförhållanden. Säkert skall enhvar derigenom finna rätta halten af de konservatives syften, då de förebrå sina motståndare, att hafva lemnat till offentligheten de lagöfverträdelser, pligtsörsummelser och misstag, till hvilka styrelsen den tiden gjorde sig skyldig. Om man vanligen följer den liberala pressens verksamhet nnder den tiden, skall man finna att den icke hade annat val, än att antingen lemna allt åt en tystnad, som skulle varit brottslig då samhället led af maktens missbruk, samt nationens moralitet och välstånd hotades af ett på koruption och utsugning grundadt styrelseoch förvaltningssystem. Betraktom ett ögonblick föremålen for pressens klander under den tiden! Hvad finna vi då, sedan vi lagt å sido tusentals enskilda orättvisor och missförhållanden? Jo, vi finna en samling af lagstridigheter, hvaraf redan en enda säker! varit tillräcklig, att i länder med verklig rådgilvareansvarighet, framkalla allmänt ogillande, och hvilka omöjligen äfven i vårt land skulle kunnat aflöpa utan laga påföljd, om ej der domstol, som hos oss för dylika fall skall an: litas, vore så sammansatt af dels beroende, dels med makten införlifvade embetsmän, at! om dessa egde nog moralisk känsla för sit tillfälliga domarekalls helgd och vigt, största delen borde, efter de allmänna begreppen om oväld och opartiskhet, finna med sig de rättmåtigaste skäl att jäfva sig sjelfva. Så finna vi t. ex. såsom utgörande de huf vudsakligaste föremålen för den liberala pressens anmärkningar och klander, följande enlig! grundlag och ansvarighets-lag bestämda lag öfvertrådelser: 1. Flersaldiga löne-anslag, gjorda dels i strid mec Rikets Ständers tydliga förordnanden, dels tagna a medel, hvartill Regeringen varit oberättigad att använ. da dem. 2. Flera betydligare stats-anslags användande til helt annat, än de vigtiga föremål hvartill de blifvit af Rikets Ständ. beviljade. 3. Påbjudandet af flera lokala afgifter, hvartill Re: geringen icke ägde befogenhet, såsom läggande skatt på andra, än de menigheter hvilka frivilligt kunnat sådane sig åtaga. 4. Ilindrande inblandning i Rikets Ständers beslut