Unsdndt) År bränvinet ensamt roten och upphofvet till allt ondt? Man skrifver och ordar i våra dagar så mycket om bränvinets syndaflod, som fördränker all mark, förtarande framgår som en mordengel i den stilla hyddan, i förnöjsamhetens och arbetslustens hem; i familjens sköte sliter make ifrån maka, föräldrar ifrån barn; inom verkstäderna ställer industrien i sticket och bereder så många offer åt fattigvården och fängelserna — — och allt detta med rätta, ty branvinets verkningar till arbetskraftens förslöande och en fortsatt och öfverhandtagande demoralisation äro otroliga. Må man derför gerna och villigt offra allt på fosterlandets och mensklighetens altare, intet offer är för stort — alla intressen måste vika för detta ondas afbjelpande. Är likväl bränvinet skuld till allt det elände som skrifves på dess räkning? kan man tillräkna det all den sedeslöshet, falskhet och