Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1853, sida 1

kabinettet asbojt Ollmätzerbemedlingsförslaget. (Detta skulle naturligtvis skett i den ministersammankomst, hvilken d. 7 egde rum i London.) Detta förslag, heter det vidare i telegrafdepeschen, åsyftade affattandet af en ny not, uppstäld på samma basis som den ursprungliga Wienernoten, men med afseende fästadt vid de ät Turkiet mot denna framställa bet änkligheter. Londonerkabinettet har i stället hemstält att i en ny konferens utarbeta ett nytt förlikningsförslag. Efter Oster. Cor. och Times visste vi redan, att i Ollmäötz från ryska sidan framkommit ett förslag till stridigheternas lösning. Är nu den som aslärdat nyss anförda telegrasdepesch, rigtigt under rättad, så har j ju Ryssland i detta förslag tillochmed gått så långt i liberalitet, att det medgifvit uppsättandet af en ny not, hvilket är mera, än hvad Times gifver vid handen. Skada bara, att England och Frankrike icke veta att riktigt uppskatta detta czarens ädelmod! Från Wien skrifves, att den kurir, som från OUmufz afsänds till Konstantinopel med czarens förslag, icke kan hafva uppnått sitt mål före d. 2 oktober. Han torde i alla händelser hafva kommit för sent Turkiska divanen räknar för närvarande 121 medlemmar, hvilka alla voro närvarande i samulankomsten 26, då det beslöts att tillstyrka kriget och uthängningen af profetens fana. Öfverläggningen var kort och beslutet fattades med 120 röster emot I. För att skingra det missförstånd, som kan uppstå derigenom, att ordet divanen öfversättes med statsrådet, vilja vi nämna, att hvad vi kalla divanen och hvilket på turkiska heter Menazibi divanize inbegriper de högre och lägre embetsmän, som innefattas under namnet Gualemice (pennan). Divanen räknar 5 klasser sådana embetsmän. Högsta klassens ledamöter hafva generalsrang. Divanen står utanför ministeren och den speciella rikskonseljen. Divanens andragande fick alltså först då något vigt, sedan det af ministrarne och rikets stordignitärer blifvit upphöjdt till deras beslut, hvilket synes hafva skett någon dag emellan den 26 och 30 Sept. Profetens fana, blodsanan, upphissas på Sosia-moskCen; den manar de rättrogne till blodigt utrotelsekrig emot alla otrogne (kristne). Hvarje vapenför man är förpligtad att tåga i fält. En kristens dråp är från detta ögonblick en helig sak. Denna gången komma dock mustis att i alla moskeer förkunna, att profetens namn blott manar till kamp emot de ryske otrogne. De i Konstantinopels hamn befintlige österrikiska krigsskepp hafva order, att när fanan blifvit upphissad, bringa alla österrikiska undersåter i säkerhet. I National-Zeitung berättas, att Ryssarne nu anses hafva vida öfver 100,000 man samlade emellan Pruth och Donau. — Enligt en berättelse från Bucharest af den 28, drogo ryska trupperna i stora massor ned mot Donau. — Donaulinien berättas vara så starkt befästad, att ett anfall af Turkarne på densamma måste anses som ett vansinne. Från Neu-Orsova, der Donau lemnar österrikiska gebitet, ned emot mynningen känner man 11 öfvergångspunkter, som Ryssarne alla besatt med massor af trupper och kanoner. — Hertigarne af Nemours och Sachsen Koburg hafva besökt ryska högqvarteret och derifrån begifvit sig till turkiska. J. de Constantinople meddelar i sin officiella afdelning, att österrikiska sändebudet v. Bruck beträffande Kostas personliga angelägenhet erhållit befallning af sin regering, att låta från franska sjukhuset i Smyrna utlemna Kosta till Förenta Staternas dervarande konsul, enär Kostas anspråk på amerikanskt skydd blifvit ådagalagdt och följaktligen denna personliga angelägenhet afgjord, under det att frågan rörande kapten Ingrahams förfarande ännu är sväfvande emellan de begge regeringarne. ENGLAND. Den af Times till d. 7 bebådade stora sammankomsten af kabinettets medogerna någon annan ondt, om I det beror på mig sjelf