Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1853, sida 1

— Calmar tillåtit sig i sin förskräckelse, som den (regeringen) förut visat sig emot förre konsuln i Läbeck, hr Nölting. Detta sednare ger mig anledning nämna om en sak, som annu ej varit omtald i tidningarne här, nemligen att den nuv. tjenstförrättande konsuln i Lubeck lärer inskickat till kommerskollegium ett intyg under edsförpligtelse, att kolera under hela tiden hvarken funnits eller ännu finnes i staden Libeck; äfvensom att borgerskapet derstädes, för att ådagalägga sin opinion i anledning af hr Nöltings afsättning, beslutat att välja honom till senator vid nästa ledighet: relata refero. Ivarsöre den nya konsulns skrift ej blifvit offentliggjord känner jag icke, men nog är det säkert, att ännu i denna stund säga alla de som komma resande från Läbeck, att de ej hört talas om någon kolera der på stället, och det vore likväl underligt, om en sådan farsot kunnat existera ett par månader i en stad af 30,000 innevånare, utan att någon resande fått veta derom. Bland de många svårigheter som kolera och spärrningar förorsakat, är äfven den, att till följd af kongl. familjens bortovaro, hafva konseljföremålen varit inskränkta till de angelägnaste af de kuranta ärenderna. Af de kongl. propositionerna för riksdagen är ännu ingenting föredraget, och man kan väl tänka, hvilken brådska det skall bli, när allt detta, om också blott det nödvändigaste, skall absolveras på fyra veckor. Detta nödvändiga kommer nu troligen att inskränka sig till propositionen om statsverkets tillstånd och behos. Tulloch beskattningssrågorna, att ej tala om alla andra, sedan många år åt sidan skjutna reformer, blifva nog lemnade åt sig sjelfva, och det vore förunderligt nog, först om man skulle få se någon proposition från regeringen i afseende på bränvinslagstiftningen, oaktadt den agitation som i denna riktning visat sig i landet, och sedan, huru den skall komma att se ut, när den skall utgöra ett foster af sådana fäder och vise som de nuvarande rådgisvarne. Det förnuftigaste som blifvit föreslaget i fråga om bränvinet synes för öfrigt vara biskop Bergmans i Hernösand herdebref till pastorerne der i stiftet, att förelysa sina hjordar med godt exempel af afhållsamhet från bränvin. Deri ligger knuten; kunde man bara först få bort lilla supen från prestgårdarne, så kunde presterne, som äro i stånd att verka mest i den saken, predika med så mycket mera eftertryck deremot för sina församlingar. Ålla andra prohibitiva åtgärder, utom exemplets, skola befaransvärdt hafva en reaktion till efterföljd, och sålange de förmögnare eller medelklassen ej vilja afstå från aptitssupens öfverflöd vid måltiderna, är det att frukta, att det lägre folket, som ej varit med i rådslagen om petitionerna, skall betrakta hela agitationen såsom ett hocus pocus, ehuru detta visserligen är orätt bedömdt; — men hvad är likväl i sjelfva verket hela detta ifrande om förbud mot försäljning af bränvin åt arbetsklassen, hög beskattning till varans fördyrande med flere i sig sjelfve nyttiga åtgärder, så länge den förmögnare bibehåller aptitsupen dagligen vid sitt bord, annat än hvad som innehålles i det gam— n re RN