Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1853, sida 1

Sjunde kapitlet. Under vägen. Den obetydliga, säfbeväxta graf, som nuförtiden utgör gränsen emellan Barrit och Klakring socknar, var fordom en djup och strid å, som genomlopp hela Bjerge härad från nordvest till sydost, och hade sin källa emellan backarne i Dalby och Hedenstad. Nere vid Helleberg var än djupast, och stränderna på båda sidor beväxta af en tät rad pilträd. Ljungris och förtorkade buskar, hwvilkas torra löf rasslade för hvarje vindslägt, betäckte marken på den öppna platsen, som låg emellan skogen och än; ljungen frodades väl iden sandiga jordmånen, och var så hög, att man, krypande på händer och fötter, kunde närma sig ända till bron, utan att blifva bemärkt. — Längre tillbaka utvecklade Skogen sina lummiga kronor, träden stodo der så tält invid hvarandra, att de i aftonskymningen tycktes utgöra en enda ogenomtränglig mur. På denna sidan om ån låg ett litet hus, som kallades Helleberg qvarn; ett stycke ifrån detta hus gick en brant och otillgänglig sluttning ned till hafvet, som bröt sig emot stenarna och hvarje år urhålkade en del af backen. Öfver Helleberg å ledde en usel träbro, stödd på nedslagna pålar och knappt så bred, att den kunde passeras till häst; deremot var det nedanför bron ett vadställe, af hvilket bönderne i trakten betjenade sig för att komma öfver till motsatta stranden; dock må. ste den resande äga en noga kännedom om stället, för att komma lyckligt öfver, emedan djupa, bottenlösa hålor funnos på båda sidor. Litet efter mörkrets inbrott hördes hästtraf inne i skogen; trenne ryttare kommo fram ur dimman och närmade sig bron,