Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1853, sida 1

hos båda, emellertid ställde de sig likgiltige och den ene af dem svarade: — IIvem säger, att det just varit mördaren som du mötte? Här smyga sig så många misstänkta personer omkring slottet. Den der karlen aktar sig nog att stanna i närheten af Barritskoy. — Ja, det tror jag också, sade den andre. Men det är redan sent och jag vill gå till hvila, ty jag har drifvit omkring på jagt hela dagen. — Och jag skall se om våra hästar! sade den andre, marsken reser härifrån i morgon, och derför måste de vara väl fodrade. Med dessa förklaringar aflägsnade sig de tvenne männen, skenbart i hvarsitt ärende; dock såg man dem båda gå in i trädgården och möta hvarandra i allen, på den af krämaren anvisade vägen till alskogen. — Det ser ut, som om du skulle tycka mycket om detta mössband, sade handelsmannen till flickan, som stannat qvar och betraktade hans varor. Det skall också blifva ditt, om du till återtjenst vill föra mig in till din fröken; jag tror nog att det skall något lätta hennes sorg, att få höra nyheter ifrån grangärdarne och kasta en blick på mina våror. . — Det kan jag gerna göra, svarade flickan, lockad af det vackra röda bandet; men jag tror knappt att hon köper något af dig i dag. — Nå, det får då gå som lyckan fogar det, sade mannen, i det han tog lådan på ryggen och följde efter tärnan in i Christines rum. Missnöjd öfver att blifva störd i sina tankar, Steg Christine upp, men då hon hörde krämaren tala, förändrades plötsligt detta uttryck; hon log och betraktade honom med en skarp och forskande blick, under det han begynte packa upp sina varor för henne. — Hvarifrån kommer du? frågade Christine.