Svärade jorden sortsarande åtnjuter sull skattefrihet, så tillväxa skatterna på kronoskattejorden oupphörligt. Ett par exempel härpå, hvilka vi hemta ur N. Carlöns beskrifning på Skaraborgs län, skola åskådliggöra detta. För 170 år tillbaka bestämdes för Skåne och några andra provinser grundskattens utgörande i penningar utan förvandling och oberoende af vexlande varupriser. Ett hemman i Malmöhus län, hvars skatt då sattes till 19 rdr 45 sk. 6 r. utgör densamma ännu oförändrad. Ett hemman i Stockholm, som samtidigt erlade förvandling underkastad persedelränta till dåvarande värde af IS rdr 33 sk. 7 r., hade under tidens längd fått samma persedlar och gärder ISÅ uppdrifna till ett värde af 183 rdr 44 sk. 3 or, och således erhållit sin skatt nära 10-dubblad. Låt vara att denna högre skatt sammanhänger med bättre konjunkturer, som gifvil landtmannen bättre förmåga att bära densamma; men samma bättre konjunkturer hafva kommit den privilegierade jorden till godo, utan någon börda. Det är vigtigt att ihågkomma detta, då man försvarar den ojemna beskattningen af jorden med olikheten i egendomarnes inköpspris. Ty då man köper skattejord, åtager man sig ej blott en redan stipulerad skatt, utan underkastas dess oupphörliga tillvext, under, det man vid köp af ett frälseeller säteri-hemman icke vet af någon skatt alls. Den förf. vi nyss nämnt, yttrar på ett annat ställe: c Skulle någon vilja tvisla på grundskatternas tillväxt genom räntepersedlarnes stigande, må han genom officiella handlingar låta öfvertyga sig. Enligt af länsbokhåliaren, å embetets vägnar, gjord Utråkning öfver räntepersedlarnes i Skaraborgs lån vården efter markegång från och med år 1832 till och med år 1851, utgjorde vid förstnämnda året dessa värden 141,367: 40. 11, och vid det sistnämnda, eller 20 år senare, 194,691: 20, förutom något öfver 15,600 rdr i penningar årligen under hela tiden. Räknar man efter 20 års medelvärde, blir tillväxten 19 procent eller nära 1 procent om året, så att endast 105 år erfordras innan värdet är fördubbladt. Jemsör man åter blott det första och det sista af de 20 årens värden, utan afseende på de mellanliggande åren, så visar året 1851 373 procent högre belopp än 1832. Med huru mänga procent har den privilegierade jordens och hemmanens i de eröfrade provinsernas grundräntor stigit under samma tid? med 0 procent. Det är, säger Th. Rabenius, (i sin förträssliga uppsats om Reformer i Tysklands åkerbrukslagstistning före och efter 1848) —med ojemnt fördelade skatter, som med en obeqväm klädnad. En sådan kan på ett enda ställe utöfva en så besvärande tryckning, att hvarje fri rörelse deraf hindras och hela organismen, om den ständigt bäres, hämmas i sin utveckling. Men om man lossar derpå, skola de närande safterna obehindradt strömma till alla kroppsdelar och ingjuta helsa och lif. Det är just denna skatternas ojemna fördelning, mera än deras totala belopp, som verkar så högst förderfligt på hela vår landtmannaindustri. Likasom våra tullar, till följd af det förvända system, enligt hvilket de äro uppgjorda, icke lemna oss på långt när den statsinkomst, som de kunde göra ), så är det ock ) Vi erinra blott att Sverges tullinkomster uppgå Ilas ll So andll RR vn daR dat MWNanaaec unna? il å