Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1853, sida 1

—— — —— — ——— p llandels-Korrespondens. London den 20 September. (Utdrag ur bref ifrån Suse Sibeth.) Spanmåls-skörden här i landet har under de senaste åtta eller tio dagarna varit gynnad af bättre väderlek, än under de förutgångna veckorna, och är, hvad hvete beträffar, till största delen förrättad, men af korn, hafre och bönor står ännu mycket ute. Man skulle misstaga sig, om man icke ville erkänna att hela skörden i detta land icke är god och vanlig. Följderna af den ymniga vätan om hösten och vintern år 1852 visa sig nu tydligt, men de farhågor, som den väckte, voro icke obekanta, och vi hafva flerfaldiga gånger i våra berättelser nämnt, att sådden icke fullkomligt kunde verkställas, eller att den genom den våta väderleken åter blifvit förstörd. Den ogynnsamma väderleken under sommaren har likaledes åstadkommit en ringare skörd, i det att mycket säd gått förlorad genom stormar och regn. Tillochmed i Irland, der alla sädesslag och potates artat sig bättre an i England, uppskattar man hveteskörden till nära en femtedel mindre än en vanlig skörd. I England, frukta vi, förslår icke detta reducerade förhållande, och man talar allmänt om ett deficit i hveteskörden af en fjerdedel, i jemförelse med en god skörd. Vi hafva inga medel att öfvertyga oss huruvida detta är öfverdrifvet eller ej, ty, i brist af agrikultur-statistiska uppgifter, hvilken brist under sådana år som detta är ganska kännbar, är det omöjligt att noga uppgifva huru mycket som blifvit produceradt. Enligt alla iakttagelser är det dock sannolikt, att detta land, ifrån innevarande höst till den tiden då 1854 års hveteskörd inkommer i marknaden för konsumtion, behöfver en tillförsel ifrån utlandet af icke mindre än åtta millioner quarters hvete (och mjöl), och man kalkylerar nu icke utan bekymmer chancerna, hvarifrån detta stora qvantum skall kunna erhållas, ty det är nogsamt bekant, att andra nationer i Europa, särdeles Fransmännen, hvilka nu i sina länder äfven rönt nackdelen af ringare skördar, skola komma att täfla med oss, vid uppköp af hvete i de depoter, hvarest det hufvudsakligen är att tillgå, och dessa äro södra Ryssland och Amerika, ty alla de andra länderna kunna endast lemna obetydligt, i jemförelse med de stora europeiska behofverna. Riktigt och välgörande är det visserligen, att kontinental-regeringarne i senare tiden nedbrutit de skrankor, hvilka förut hindrade det fria utbytet af alla slags lisomedel, men total!-qvantiteten af den i år i Europas folkrika länder vuxna spanmålen kan naturligtvis icke ökas genom sådana fiskaliska åtgärder, och då denna qvantitet, som det tycks, icke kan förslå att ett helt år underhålla en så välmående och industriell befolkning, så blicka regeringarne med farhåga på följderna af en brist, och spekulanter äro fjerran och nära beredda att draga fördel af det stigande värdet på alla artiklar, hvilka äro nödvändiga för menniskornas lifsuppehalle. Andra sädesslag hafva här i landet, i jemförelse med hvetet, artat sig bättre. Kornskörden är temmeligen god. — men detta sädesslag har i senare tiden lidit af väta. Af hafre hoppas man så en riklig skörd. Potatesen, som ända till de sista veckorna lofvade en riklig och temmeligen frisk skörd, har äfven lidit, och under de senaste dagarna höres klagan öfver potatessjuka ifrån alla provinser, — Irland icke ens undantaget, hvarifrån berättelserna hittills varit utomordentligt gynnsamma. Humlen lyckas utmärkt väl, och till följe af regn under senare delen af sommaren finnes ymnigt bete på fälten, kvilket, jemte den rikliga höskörden i Juni och Juli, mäste vara högst gynnsamt för boskapsskötseln.