China har småningom höjt silfrets värde på de curopeiska marknaderna; det är nu vid pass 3 procent dyrare än för två sedan. Oroligheterna i det inre af China fordra nu för handeln derstädes mera silfver än någonsin förut. Följden är en stor afgång af silfver ifrån alla europeiska länder, isynnerhet äfven ifrån Frankrike. Guld blir der mynt i stället för det hittills cirkulerande silfvermyntet, och man kan just icke förundra sig öfver den stora asgången af guld härifrån till Frankrike, då man tager i betraktande, att totalcirkulationen af metall-mynt i Frankrike utgör emellan 100 och 120 milloner sterling, af hvilka, som vi redan nämnt, mera är guld än silfver. Engelska banken gör hvad som ligger inom dess verkningskrets, för att hämma guldets bortgång; — men den har enligt lagen ingen annan auktoritet än den, att i våra marknader höja räntan på penningar, och det har den gjort, för detta års början tills nu, ifrån 2 procent ända till 3 procent pro anno. En vidare stegring, ända till 5 procent, förestår, och den blir så mycket nödvändigare, som ifrån främmande regeringars sida, försök blifvit gjorda att i våra penningmarknader negociera lån, hvilka redan nu uppskattas till mera än 20,000,000 L st., ehuru intet af dem ännu blifvit verkligen afslutadt. 4Dyra penningar förestår således varuoch vexelbandeln under de nästa sex månaderne eller längre, vid hvilken utsigt vi icke en gång vilja gå så långt att låta sannolikheten af ett krig i Europa blifva till verklighet. Skulle det sednare inträffa, så blefve följderna för alla financiella grenar oberäkneliga. Penningvärdet är nu i våra marknader 41 procent, eller nära derintill. Denna förhöjda ränta motverkar lisligheten i våra varuaslärer; men förbrukningen af varor, tyckes ännu alltid vara lika stark som någonsin förr. Till följd af det förhöjda penningvärdet hafva alla aktier (Shares) uti industriella institutioner fallit de sednaste veckorna; — jernbans-aktier ifrån 5 till 10 procent. Vi hänvisa till vår tabell. I vår uppsats af den 6 Sept. detta år uppgåsvo vi penningvärdet (declared Value) på exporten af brittiska och irländska produkter och fabrikater år 1852 till 18,000,000 —, och lemna nu detaljerna af denna export, efter BOoard of Tradees officiella tabeller, nemligen till: Alla brit. besittningar och kolon.. . 20, 082,314 Förenta Staterna i N. A. 106, 567,737 Hansestäderna (dels transito) . . 6,812,753 Holland dito ss so 4,109,967 Brasilien . ss 0 34464,394 Turkiet, Wallachiet Moldau ÖQ. 2,5349, 446 Chinnnn. 10718,244 Rysslan. 1070099,917 Belgien (dels transitoo. 1,010,499 Alla andra länder på jorden... 20.5 531 5.383 Summa Å 18,076,851 Till ofvanstående tabell måste vidare sogas: — a) penningvärdet (declared Value) på alla slags varor hvilka införas ifrån utlandet och de egna kolonierna, samt sedermera åter utföras; — det är betydligt mera än 20,000,000 Å. — b) Penningvärdet på alla för engelsk räkning flytande försålde laddningar socker, kaffe, spanmål, olja ete. Då sådane icke kunnat upptagas på någon lista, så finnas inga uppgifter deröfver. Största delen af sådana laddningar äro returer för i aflägsna länder försålde brittiska fabrikater och produkter. Inberäknadt penningvärdet på alla dessa artiklar, — men utan värdet på det guld och silfver, hyilket såsom varor eller mynt utföres i stora massor, — kan man antaga att Storbrittanniens totalexporthandel år 1852 upgått till mera än 120,000,000 X sterling. Detta belopp är vida större än beloppet af exporten från alla andra länder på jorden. Förenta Staterna i Norra Amerika, med sitt rika lands produkter (bomull, tobak, mjöl etc.) exportera ungefär hälften så mycket som nyssnämnda summa — men intet af de curopeiska länderna mera än en tredjedel af densamma. För den närmare beskrifningen på uppställningen af Board of Tradees handels och finanstabeller för detta land, vilja vi hänvisa till våra berättelser af den 19 Aug. och den 12 Dec. 1851. Penningvärdet på detta lands import är ännu mycket större; — det kunde icke vara stort nog, om det ock vore tio gånger större än det är, ty förökningen skulle bestå i råämnen, hvilka i våra fabriker, genom ånga och maskiner förvandlas till fabrikater, nyttigare för massorna och billigare än sådana kunde tillverkas 1 något annat land, som icke har så riklig tillgang på jern och kol. Det gifves alltså alldeles inga gränser för utvidgningen af den handel, som kan utga från detta land. Kan man begära mera öfvertygande bevis för att monopolier voro falska, men Frec-trade!-lagar riktiga? Det är glädjande att se huru uti en intelligent och stor grannstat begreppen om ÅFree-trade småningom allmännare erkännas, och erhålla de förnämsta administrations-anktoriteternes sanktion. Huru vore det också möjligt att de rena och korrekta satser som J. B. Say, M. Chevalier, L. Faucher och andra före dem lärde, skulle förblifva opåaktade och obegagnade? Och de hafva i Frankrike fattat rot hastigare, än Adam Smiths läror, dem man här under ett halft arhundra icke förstod och således också icke följde. Man inser nu den förra okunnigheten och förblindelsen, och skrider kraftigt framåt. Skulle också detta framåtskridande stundom tyckas gå något för fort, så bereda följderna af tillfälliga extravaganser nationen alltid större fördelar, än som kunde vinnas utan dessa fromsteg i sträfvandet efter frihet och utvidgning. Det är intet tvifvel underkastadt. att ju Frankrike inom tio år skulle kunna fördubbla sin importoch exporthandel, om monopolierna förstördes, och landet kunde fritt utbyta sina rika produkter och utsökta fabrikater med alla andra länders på jorden. Hvem skulle väl mera tänka på revolutioner och yttre eröfringskrig, om den inre valmågan och menniskornas materiella komfort, ökades så mycket, som vi visat vara möjligt? — Men man tänker i Frankrike också icke mera på sådana saker, äfven så litet gör