Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1853, sida 1

Urlev till Hornum. Framför tåget redo två grönklädda jägaresvenner, hvilka då och då blåste små melodier i sina jägarhorn; näst efter dessa kommo tvenne herrar, väpnade med korta jagtspjut, båge och koger. Den ene var en ung man om några och tjugo år, smärt och välväxt; han bar en mörkblå sammetsrock med uppskurna armar och puff, nedtill utsydd med en silfverbård, föreställande eklöf. På hufvudet hade han en svart barett med en lång svajande hägersjäder. Under denna barett syntes ett tjockt gulbrunt och lockigt hår, som räckte ända ned till den hvita, i spetsar utklippta halskragen. Han förde sig ledigt och säkert i sadeln, han hade ett så bekymmerslöst och lyckligt uttryck 1 Sitt ansigte, som om hela verlden tillhört honom. Denne riddare var Jens Albertsen, son till länsherren i Kolding. Medan Gert lefde, förde han befälet öfver en ryttaretrupp af Tyskar. Nu deremot tillbragte han det mesta af sin tid med besök hos de holsteinske adelsmän, dem grefven förlänat med gods på Jutland, och uppehöll sig för närvarande hos Heine Jenicke på Gravensgård vid Stouby. Denna dag hade han ridit på jagt med väpnar Tottings familj upp till Urlev-skogen, och medföljde nu det öfriga sällskapet till Barritskov. Riddor Jens gaf högst obetydligt akt på sin häst, men desto oftare flögo hans blickar öfver till ett ungt fruntimmer, som red på andra sidan af vägen, i samtal med två äldre herrar. Totting, som red vid riddarens sida, tycktes med nöje betrakta den uppmärksamhet som denne visade hans myndling. Sist i tåget kom en trupp jägarsvenner, med hundarna i koppel, samt falkenerare med sina fåglar på axeln. Hos hela detta sällskap låg något vackert och må