— —— —— — sullgöras, hvaröfver det ankommer på embets2 , ! nyndigheterne att vaka, lagstiftningen icke bör innefatta några bestämmelser deröfver, utan endast den, att det omedelbara handhafvandet af fattigvården borde inom hvarje samhälle öfverlemnas åt dndamäålsenligt sammansatta? styrelser, som af samhället utses. Såval härom, som ang. grunderna för satligbidragen och för delaktighet i öfverläggningar och beslut i sattigVårds-ärende in, åberopade Rikets Ständer sitt vid Samma riksdag beslutade förslag till författning om sockenstammor och sockennämnder? som äfven omfattade dessa ärenden. För öfrigt ansågo Rikets Ständer: Attde förbindelser som fattighjonen åligga, emot understödets åtnjutande, borde i lagstiftningen härom noga bestämmas, på det å den ena sidan styrelserna måtte ega erforderlig myndighet för fattigvårdens ändamålsenliga handnarande och å den andra allt godtycke och öfverflödig stränghet emot sattighjonen förebyggas.