Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1853, sida 1

Utrikes Nyheter. Vi hafva i går afton bekommit utländsk post med tidningar af följande data: Käpenhamn d. 24, Hamburg d. 21, Paris d. 21 och London d. 20 dennes. I afseende på turkiska frågan låter det mycket krigiskt, såsom närmare inhemtas af nedanstående underrättelser. Först vilja vi meddela en telegrafdepesch från Triest innehållande följande, högst vigtiga berättelse från Konstantinopel af d. 12 dennes: En deputation af Ulemas har begifvit sig till sultanen och förelagt honom valet emellan en krigsförklaring emot Ryssland och en thronafsågelse. Det lemnades honom betänketid till d. 13, då Bairamfesten begynnar. Man våntade dock, att sultanen, för att förstärka fredspartiet, skulle an mold de allierade flottorna att företaga en demonstration, samt derjemte afakeda krigsministern. — Omer Pascha i Varna. Har det verkligen kommit derhän i Konstantinopel, att sultanen af sina undersåter sörelagts ett sådant val, så torde numera ingenting kunna förekomma krigets utbrott. Om styrkan af den krigiska sinnesstämningen hafva vi redan hört så mycket berättas, att denna notis icke kom så aldeles oväntad. Man kunde nästan ana, att Turkarne i sin ifver att mäta sig med sitt lands arffiende skulle företaga någon demonstration, för att nödga sultanen att taga ett afgörande steg. Att endast svärdet kan lösa tvisten med Ryssland är en hos det stora flertalet af turkiska folket rotfästad öfvertygelse. Såsom ett bevis på denna öfvertygelses allmännelighet förtäljes från Paris, att turkiska sändebudet derstädes, Vely Pascha, vid ett företräde hos franska kejsaren, yttrat, att det nu var för sent att undvika en sammanstötning emellan Ryssland och Turkiet. För andra personer skall samma minister kasva utlåtit sig ännu tydligare och framställt kriget som såkert, och då man föreställde honom, att Turkiet blefve öfvergifvet af sina vestra allierade, skall han hafva genmält: Nå väll om de äro öfverlemnade åt sig sjelfva; så skola de gamla musulmännen visa att friskt blod ännu rinner i deras ådror. LIndep. Belge har en korrespondens från Konstantinopel af d. 8, som upprepar sina förra berättelser om den upphetsade sinnesstämningen bland Turkarne och om Portens fasta beslut att icke afstå från sina ändringsförslag. Detta är äfven uttaladt i ett nytt manifest af sultanen, hvilket, om det ock icke är affattadt i en krigisk ton, dock för ett mera kraftfullt språk, än det förra. — Samma korrespondent berättar, att turkiska regeringen gifvit befallning om assändandet af transportfartyg till Tunis för att hemta deyens kontingent. I Wienerbladet Lloyd läses, att allt tyder —57—5— — De —