Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1853, sida 1

33. — m. e. o. handlat såsom de ordinarie regeringarne ägnar och anstår; hvarför skulle den då icke äfven likasom de ingå förbund och söka sig allierade med främmande makter. Likasom den fördrifna aristokratien efter 1790 hade sin revolutions-kommitt? i Koblenz, som stod i beröring med flera af Europas förstar och anropade dem om hjelp, så sitter den fördrifna demokratien efter 1850 med sin kommitts i London och anropar folken om hjelp. Underhandlingar med hofven kallas noter; till folken talar Man genom manisester. De sednare hafva åtminstone den fördelen att icke blott icke sky offentligheten, utan tvertom söka den största möjliga, samt att de dock alltid äga någonting storartadt, under det den diplomatiska notvexlingen vanligen utgör uttryck af småaktighet och kall beräkning. Men skillnaden är också den, att under det hvarje litet ord i en diplomatisk not ofta har ett regemente, en kossackpulka eller ett linieskepp bakom ryggen, så äga de revolutionära orden ingenting mer än sin egen andliga kraft. Men som andens makt i våra dagar, likasom tillförene, icke är så obetydlig, alldenstund de stora och höga idcerna hafva en naturlig förvandtskap med alla ädlare sinnen och vinna en arm hvar de vinna ett hjerta, så äro de revolutionära proklamationerna icke att förakta. Eget är att se huru de båda motsatta politiska elementerna samtidigt utveckla sin verksamhet. Under det de absolutistiska monarkerna samlas i Olmätz, för att öfverlagga om sättet att i grund döda revolutionens hydra, på hvilken tio nya hufvuden växa upp för hvart och ett som afhugges, hålla revolutionens hufvudmän sina sammankomster för att bereda monarkernas undergång; under det kabinetterna som lifligast vexla sina noter, utfärda republikanerna sina proklamationer, hvilka, tryckta med perlstil på små pappersblad, spridas ialla länder, till trots af den vaksammaste och mest utgrenade polis och alla lejda spioner. Under det de förra samla sina härar och demonstrera med sina flottor, så enrollera de sednare sina friskaror. Att under sådane förhållanden en konflikt en gång måste uppkomma är otvifvelaktigt. På dess utgång beror Europas öde. Som vi beklagligen icke stå i någon beröring hvarken med det ena eller andra partiet, hafva vi ej kunnat erhålla del af deras handlingar, annat än då dessa blifvit i tidningarne ossentliggjorda. Det har derföre varit icke utan en viss förvåning, men med stort intresse, vi uti Svenska Tidningen läst två af de proklamationer, till Amerikas folk och till Schweitz, hvilka den fransyska revolutionskommitteen utsardat. Sv. Tidn. berättar att hvarje proklamation utgör en två tum bred, tre tum hög, tunn, sintryckt bokunge, lätt medförlig i den minsta västsicka, sör att kunna undandöljas äfven de skarpaste blickar. — Dessa proklamationer äro skrifna, såsom Sv. Tidn. sjelf medgifver, med ett utmärkt språk; för vår del anse vi dem vara det praktfullaste af revolutionär vältalighet, som vi ännu läst, och det vill ej säga litet, då man vet att häri uppträdt sådane skrifställare som Lamartine, Victor Hugo och Louis Blanc. Hade icke Sv. Tidn. först meddelat dessa märkliga skrifter, dock med, såsom det säges, åtskilliga uteslutningar, för att ej komma i konflikt med vår tryckfrihetslag, så skulle vi kanske hafva tvekat att upptaga dem, emedan det gamla talet om de liberales revolutionära tendenser då säkert ej skulle försummat att låta höra sig. Men då vi få aftrycka dem ur den I konservative Svenska tidningen, hvars öfver sättning dessutom synes vara gjord med verk: lig talang, torde vi ej ha något att befara i detta hänseende. I Vi införa således i dag proklamationen: