Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1853, sida 1

Landtbruksmötet i Lidköping. Den 27 frågan: Aro försök i större skala gjorda med tjudring af betande boskap, och i sådant fall, hvilka följder hafva deraf visat sig så vål i afseende på foderbesparingen som kreaturens vilbefinnandes Löjtn. Kuylensljerna hade under slera år brukat tjudra ett stort antal kreatur, och hade dermed sparat bete. De befarade olägenheterna, att kreaturen ej skulle åta styra sig, hafva befunnits. ogrundade. Tal. ämnade således fortfara med tjudringen, och upplyste att 17 tunnl. klöfver visat sig tillräckligt till hö och bete för en ko. Grefve Beckfries. I Skåne tjudrar hvar bonde sina kreatur. På en egendom, Wäderup, ser man 210 å 220 kor tjudrade på vickersält, hvilka då böra afmejas I å 2 aln. på ena ändan, innan kreaturen uppställas, på det att vickern ej skall trampas ner. Svåraste olägenheterna vållar vattningen. Hr Nonnen hade begagnat tjudring alltsen han blef landtbrukare, särdeles med hästar, och hade funnit att den kan med fördel användas. Olägenheterna voro dock, att man måste taga in kreaturen dels vid stark värme, dels vid regn, då de gå på klöfver. Tjudertåget bör ej vara för längt. Hr Ringheim: Tjudringen af en mängd kreatur medför en svårighet deri, att man ej får folk, som passar på. Tal. kunde ej bestämma hurn mycket bete, som besparas, men anförde emot tjudring på klöfver olägenheten deraf, att klöfvern slutligen förväxer. Tal. förordade vallar med planterade häckar, liksom i Holstein. Jordförlusten härmed vore ej stor och på slättbygden vore det en fördel att af häckarne kunna hugga ris till bränsle. Grefve Beckfries upplyste att man i Skåne verkställer den första betningen på klöfver med tjudrade kreatur; vid den andra släppas de fritt. Tal. hatade de Holsteinska häckplanteringarne, hvilka blifva tillhåll för rättbon. Bättre vore att såsom i England plantera isolerade träd på fälten, der det passar. Hr A. Ribbing hade just på Wäderup hört arrendatorn klaga öfver tjudringsredskapens slitning, hvarigenom de bli rätt dyra; såsom tal. ville minnas hade man anfört att det kostade årligen 5 rdr för hvart kreatur. — Hickarne vore både regnledande och för öfrigt nyttiga. Man borde betänka sig innan man använde tjudring. Hr Huylensljerna fann den uppgifna kostnaden öfverdrifven. Man behöfver blott amända ett simpelt tjäradt tåg, som står i flera år, och ett lekande tåg, som kan stå i mannsåldrar. Vattningen går utan svårighet dermed att man bakom vattentunnan låter en ho släpa och stanna för hvarje kreatur, som snart vänjer sig vid denna ordning. Tal. hade föreställt sig alla dessa svårigheter mycket större än de i verkligheten befunnits vara. In annan fördel med tjudringen vore den jemna gödningen; dock bör gödseln spridas, emedan kreaturen eljest ej äta det deromkring växande gräset. Hr IIeykenschold anförde att ett billigt slag af tjuder-rep kan erhållas, om man ullverkar dem af asflall vid spiktillverkningen, hvilketlkrökes och hopvälles. Sådana rep räcka genom generationer. Om längden ej göres mer än 5 å 6 alnar blifva de nära lika billiga som vanliga rep. Hr Bohnstedt anförde att sörmlänningarnes erfarenhet bekräftade fördelarne af tjudringen. I Skåne och Danmark tjudras t. o. m. gäss och höns. Kapt. Kylberg förordade vallning, då den rätt utföres. Kreaturens ordningssinne vore märkligt. Såsom bevis härpå anfördes, att man kunde vänja dem att gå i en bestämd linie ofver fälten. Denna linie utmärkes med stora och små flaggor. I början tvingar dem vallhunden att iakttaga den utstakade linien, men inom kort tid lära kreaturen sig att sjelfva respektera den. Den 28 frågan: Då det år kändt, att en vål ordnad utfodring har stort inflytande ej mindre på kreaturens gagneligket ån ock på ändamålsenlig hushållning med fodret, frågas: Hvilken foderordning bör anses fördelaktigast för kor, får och dragare, så vål i afseende pa tiderna för utfodringen, som för olika foderslags förhållande till hvarandra, sådana dessa allmännast förekomma i Sverige? Från hr Hofman-Bang upplästes följande skriftliga yttrande: —d.d