Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1853, sida 2

I Sv. Tidn. sörekommer en liten uppsats, som i ett mildt språk uttalar en och annan sanning, som blifvit temligen mycket förbisedd. Dess kända signatur, som af flera skäl måste vara oss kär, har icke förnekat den karakter af mildhet i sätt och allvar i sak, som alltid utmärkt densamma. Uppsatsen heter: llvem är Fantast? Fantast är i mildare mening den, som af barnsliga, om ock ädelt syftande illusioner, hänföres att jaga efter haltlösa luftbilder, — i strängare mening den, som, förblindad af egenkärlek, fåfänga eller dylikt, ifrar för det orimliga och vill göra egna lösa hugskott (santasier) gällande i verkligheten. Fantaster äro dock icke alla, som så kallas och anses. Hvar och en, som ifrar för en Framtidstanke, hvilken ännu icke blifvit införlifvad med allmänna tänkesättet, är utsatt för, att inför sin samtid förödmjukas såsom varande fantast, och detta under ett motstånd mot sjelfva framtidstanken, hvilket stiger i hånlöje eller bitterhet i samma mån, som densammas praktiska tillämpning rubbar häfdvunna sedvänjor och angriper egennyttan samt kräfver köttets korsfästelse. Att vid ifrandet för en framtidstanke, samt vid utvecklingen och tillämpningen af densamma, misstag icke kunna undvikas, är en gifven följd af den menskliga syneller förståndsförmågans inskränkthet; men i en omfattad framtidstanke finnes innesluten någon gedigen sanning, och om densamma förfäktas i fullt ren och god afsigt utan egennyttiga biafsigter, så synes den så kallade fantasten vara värd mildhet i bedömandet af hans ouppsåtliga misstag. ÅÄtt sådan rättvisa ofta icke tilldelas honom, är en känd, ehuru merändels i hvarje särskildt fall först af efterkommande erkänd sak. Häröfver må den s. k. fantasten hvarken harmas eller beklaga sig. Så länge sanningen i en framtidstanke icke är insedd, är ock motståndet naturligt och ursäktligt; och så länge en ny tankes inneboende sanning är för allmänna tänkesättet tvetydig, måste dess förfäktare tåligt underkasta sig, att icke få sina rena och goda assigter befriade från åtlöje eller kränkande misstankar fortare än i den mån, som tankens sanning under i