Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1853, sida 1

fullm. för öfrigt icke hade rätt att binda sina kommittenter, utan sastmer deruti, att fullm. ansågo sig böra, innan beslut fattades, göra sig underrättade, dels huruvida icke samma ändamäl som hr H. åsyftat kunde på annan väg och utan att göra sig skyldig till oformligheter uppnås, dels huruvida åtskilligt af hvad som af hr H. projekterats vore i verkligheten utförbart. Till allt detta fordrades någon tid och tvenne personer utsågos för ändamålet. Frukten deraf blef en framställning, som hufvudsakligast gick ut på antagandet af hr H:s iacer — hvilka i parenthes sagdt icke voro nya, utan till stor del desamma som legat till grund för det förra här ofvannämnda kommitterades arbete — med den skillnad blott att de detaljbestämmelser, som hr H:s förslag innehåller, såsom lärotimmarnes fördelning, undervisningsämnenas bestämmande, lärares och lokals antagande m. m. d. skulle åt blifvande skolstyrelse ösverlemnas. Hr H. torde således sjelf inse att derigenom icke planen för en skola efter hr H:s mönster blifvit omintetgjord. — Tvärtom har af fullm. det väsendtliga i hr H:s förslag blifvit bibehållet, såsom t. ex., att skolan skulle blifva, icke en söndagsskola utan en veckoskola, att en särskild elitklass skulle inrättas för undervisningsmeddelande, äfven om söndagarne, ät sådane barn, som frivilligt anmälde sig, att afgiften för hvarje barn skulle af dess principaler erläggas med det belopp hr H. föreslagit. Utom detta innehåller denna framställning, hvad som väl icke bör kunna läggas densamma till last eller anses verka till hufvudändamålets omintetgörande, att undervisning skulle barnen meddelas tillochmed öfver 3 timmar i veckan om tillfälle dertill gifves, hvilket också har all sannolikhet för sig, (såsom ett minimum har stadgats 2 timmar) att öfverskott af skolmedel skulle användas till belöningar åt dem af lärjungarne, som deraf gjorde sig förtjente, att de olika könen, gossar och flickor, borde så vidt möjligt bibringas undervisning på olika tid och rum o. s. v. Det hade varit lätt för red. att af fullm. protokoller härå finna bekräftelse. Red. har ju sjelf försäkrat att den grundat sina omdömen på sfullkomlig sakkännedom och förmodas väl då redan långt för detta ha begagnat sig af nämnde anvisning. Om så, hvad vill det då säga att hr H:s förslag blifvit förkastadt? År icke, på sätt nu visats, det förslag som fullm. framlagt och dess kommittenter nu antagit såsom grunder för skolan till sina hufvudbestämmelser alldeles detsamma som hr H:s? Och om detta icke kan nekas, huru kan red. uppträdande i saken tydas annorlunda än såsom ett försök att motarbeta hr H:s eget anbud? Ty den slutsats red. deraf vill draga eller den, att man velat upplysa de församlade fabriksägarne, om 1den enda rätta väg, hvarpå de borde gå, ligger alldeles icke närmast till hands, sa vida man vill vara uppriktig, enär fabriksågare af förslaget ifråga kunnat inhemta alldeles samme undervisning, särdeles som detta förslag, enligt hvad visadt blifvit, med få och oväsendtliga förändringar var hr H:s egen produkt och något alternatift icke varit af nöden ej heller funnits till, att vid den blifvande sammankomsten med fabriksägare framlägga. Så förhåller det sig med sjelfva faktum. Och så som det förhåller sig, skulle, efter red. egen logik, antagandet af hr H:s förslag ha verkat till omintetgörande af planen och den goda afsigten, att meddela de stackars fabriksbarnen väckelse till sedlighet och intellektuell verksamhet, kännedom om hvad som tilllifvets förhållanden hörer, m. m. Någon annan slutsats kan icke dragas, så framt man icke sår antaga, hvilket säkert af hr H. bestrides, eller att det varit uteslutandet ur hr H:s förslag af hvad som rörer de ekonomiska detaljerna eller dess mindre vigtiga punkter, som framkallat detta påstående, hvilket ins. ännu tager sig friheten benämna: en obevist och opåkallad anklagelse. Att red. icke kan fatta, att beslutet på allmänt sammanträde med fabriksägarne för deras hörande i saken måste föregå svars meddelande ät hr H., rörande hans anbud att öfvertaga skolans ledning, är icke ins. fel, och det tjenar derföre till litet att söka öfvertyga honom, att det varit han, som genom sitt förtidiga uppträdande, på sätt som skett, frängått sitt eget anbud, icke fullmägtige, långt mindre den styrelse, som först sedan blifvit konstituerad, och som var den enda, hvilken hade att taga denna angelägenhet om hand. Ins. tror sig härmed ha besvarat de med frägetecken signerade ställen uti ofvanbemälte noter och på samma gång ådagalagt, att red. i hela denna sak framgått på ett sätt, som kunnat gifva full anledning till den beskyllning för origtiga uppgifter ins. uttalat. (Ordet Ålögnaktiga uppgifter har icke uti ins. sorstnämnda artikel förekommit, utan är af red. sjelf tillverkadt, och får derföre stå för dess egen räkning.) Men till yttermera visso och för att till komplett evidens deducera det sagda, eftersom tydlighet här är så behöflig, vill ins. närmare påpeka dessa norigtiga uppgifter.s Sålunda förekommer att, uti den kalkyl, som ingått i den första af red. artiklar, aflöningen till läraren vid skolan upptagits till 450 rdr, då deremot uti det till fullm. ingifna förslag, samma lön blifvit beräknad till 500 rdr. Uti samma artikel säges att hr H. af fullm. blott begärt tvenne saker, nemligen ledighet för barnen från fabrikerne de stunder af dagen, då undervisning åt dem skulle lemnas samt en garanti af 500 rdr bko årligen. Uti förslaget, till fullm. ingifvet, AA F———— förevändning i uppsökandet af detta porträtt, huru Avrehar nana avarlafva ifrån förflutna dagar än kunde