Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1853, sida 1

med blicken fästad på en rapport, hvari han för sina sörmän skulle göra reda för sin sista expedition; men plötsligt steg han upp, gick sram till barnet och sade: — Min son, din morfar var en tapper och högaktad adelsman; ... om din farfar ... Orden stannade på hans läppar . .. — Han var också värd hela din kärlek, min son, inföll Marie lifligt. Men både din faders och din moders föräldrar äro döda. En och samma önskan uppsteg ögonblickligen i bådas hjertan vid den gemensamma nyuppväckta sorgen. Länge hade de båda makarna hvar för sig hyst den tanken att besöka tornet Cordouan, de ställen, som ännu borde för dem bevara på en gång så kära och sä sorgliga minnen; men Georgs täta och hvarje gang långa frånvaro, samt kanske ännu mera fruktan att i ett högt alskadt hjerta åstadkomma smärtsamma intryck, hade hittills hindrat båda makarna att för hvarandra uttrycka deras tysta önskan. Tillochmed i detta ögonblick vågade ingendera säga sin verkliga moning, men efter några ögonblicks tystnad försökte dock Marie att gifva en vink derom. — Min vän, sade hon till Georg, ibland de få saker, som din far hade hos sig i tornet Cordouan, och som du återfick, fanns, som du kanske kommer ihåg, inte det porträtt af min far, som jag skänkte åt din? . visserligen ett ofullkomligt arbete, men som likväl noga återgaf hr de Royans drag. Tänk om vi skulle försöka att uppleta denna familje-relik, och, eftersom du nu är ledig, genast i morgon begifva oss på väg? ... — Fortsätt, min vän, sade Georg, då han såg sin maka tveka. -Iill fyrtornet menar jag. Med innerlig ömhet tryckte Georg sin makas hand, utan att svara; han insåg väl att det endast låg en