Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1853, sida 1

—————— — —— sd— — — knappast kunde höras ombord, förstås af sig sjelf. Detta beslut väckte mycket obehag, synnerligen hos Stockholmarne ombord, och flere af dem begärde att få gå i land utom stadens område, för att landvägen återresa till hufvudstaden, men Norrköpings stads sundhetsnämnd förbjöd hvarje landstigning på Östergöthlands jord, ja man nekade till och med passagerarne att få gå i land på en liten klippholme ute i sjön, liksom om det vore fara att sjelfva berghällen skulle få kolera. Passagerarna måste således förblifva ombord, och då herrar spärrare hade artigheten att utskicka ett fartyg till samt nödiga saker för de hufvudsakligaste behofven, så fann man sig i sitt öde, så mycket heldre som Norrköpingsboernes försigtighet och deras länga stång alltid lemnade ämne till munterhet. Under femte dygnet ankom åter en utskickad och förkunnade att de som ej ville stanna i Norrköping kunde få passera igenom, och flere begagnade detta tillbud den 6:e dagen, men blefvo noga bevakade och eskorterade af polisbetjenter.