på gycklets tiljor han sitt bisall skördar Det råa nöåjets plumpa harlequin. All känsla ren, all ädel fröjd han mördar, Med rusets vidriga och vilda grin. Det glada skämtets milda pil han vänder, En blodig dolk, till mord på hvarje dygd — Han somnar in i lastens mörka gränder, Och vaknar utan rodnad för sin blygd.