Dernäst du ser med dryga later träda På scenen fram en annan vidrig bild, Utaf den bildning, hvaraf vi oss gläda, Som dock från bildningen är fjerran skiljd: Framgångens högmod är det — dumhet blickar Utur hans öga; lumpen sjelfviskhet, Med skryt blott blandadt, ligger i de nickar, Hvarmed han svarar krypen i hans fjät.