Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1853, sida 2

Huru länge ämnar Finansministern, frih. Palmstjerna, åröja med att bringa til verkställighet Kongl Maj:ts och Rikets Ständers beslut angående änoring i sättet för de indelta hemmansrintornas och kronotiondens utgörande? Redan i början af detta år togo vi oss sriheten sasta uppmärksamhet på det vigtiga arende, som här ofvan är nämndt, nemligen Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut i fråga om räntegisvarnes rättighet att lösa så väl kronans behållna som de indelta räntorna och tionden efter medel-markegång, utan forlön, och om upphörande af räntetagarnes rätt att uppsäga persedlar in natura. Denna vigtiga frågas beskaflenhet blef då i detalj utvecklad och erinran framställd huruvida ej regeringen ämnade snart promulgera den lag, som redan genom Rikets Ständers bisall till Kongl. Maj:ts proposition, således genom de båda statsmakternas gemensamma beslut, var gifven och gällande. Redan förut hade Skaraborgs läns innevånare framställt en erinran i samma anda. Sedermera har om saken vid flera tillfällen ytterligare påminnelser blifvit gjorda — men allt förgåfves. Det har inträffat, det i ett konstitutionellt samhälle i sanning oerhörda, att en minister kunnat i öfver två år dröja med att bringa till verkställighet en gifven lag, öfver hvars utöfvande och stränga esterlesnad han i främsta rummet är satt att vaka. Detta uppenbara trots emot och förakt för både den konung, hvars förtroende han emottagit, och Rikets Ständer, torde ej äga ett motstycke i vår historia, och skall en gång citeras såsom ett exempel på den halsstarrighet en reaktionär minister kunnat ännu i 19:de århundradet, uti ett land med konstitutionell styrelse, ådagalägga. För att ännu en gång visa frågans beskassenhet inför dem som möjligen glömt bort den, vilja vi erinra om åtminstone några förhållanden,