Först sedan Kgl. M:t, d. 16 Okt. 1773, tillåtit svensk gudstjensts införande och förs:n vunnit tillvext. stadga och inkomster, kunde 1779, tornspiran uppföras, men till deri varande tornur bidrog: Götheborgs stad med . . 500: — — Ostindiska Compagniet. . 500: — — Sia S.p. rdr 1,000: — — eller efter nunarande myntsot. bko rdr 2,666: 32. — 1789 tillkom orgeln med nuvarande läktare, men sör denna och tornspiran stadnade kyrkan i skuld som 1521 besanns vara, jemte ogulden ränta, bko rdr 14, 859: 33, 3, hvilken, tillika med den år 1816 verkställda, högst nödiga reparation af tornspiran, nya bänkar, fönster, golf. m. m., gäldades genom af Kgl. Maj:t den 17 Juli 1819 beviljade andel i stadens tolagsmedel för tio år, som enl. Kgl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 10 Aug. 1825, till kommerce-kollegium, angående reslering af tolagsmedel för Götheborgs stad, bestämdes till bko rdr 8,100 årligen och således inbragte i kyrkans kassa öfver bko rdr 80,000, hvilka grundeligen förslogo för ofvannämnde behof. Huruvida kyrkan, efter dessa upplysningar, hemtade utur kyrkans handlingar, Synnerligast i dess nuvarande skick, kan sågas vara byggd af Tyskar för egna medel, lemnas hvar och en att bedömma. Hvad den beprisade enigheten och broderliga delningen af påskören vid svensk gudstjensts införande beträffar, vittnar kyrkans protokoll d. 28 Maj 1771 och följande och de klagomål till Kongl. Maj:t deröfver ingifvits alldeles om motsatsen, och den tillvägabragtes, efter två års tidsutdrägt, endast genom den ovanliga åtgärden, att länets höfding, d. v. s. generalmajoren ys Durietz, infann sig och ledde öfverläggningen derom å sockenstämman d. I April 1773. På det ingen öfverdrifven föreställning om beloppet af den kyrkan i nåder tillerkände 1 sk. bko pr läst af hitkommande Tyska och Nederländska fartyg, måtte äga rum, anhåller jag i underdånighet få anföra att af kyrkans handlingar inhemtas det denna afgift ofta icke inbragte någon ting, så länge uppbörden var ansörtrodd åt stadens skeppsklarerare, men sedan den, mot uppbördsprovision, blifvit uppdragen åt stadens tolagskammare, har den, för sistförflutne 10 år, enl. kyrkans kassabok utgjort: 248: 30, 9, eller örverhufvud pr år bko rdr 24: 44, 6. Man läser i franska bladet Liberte: I staden Bergues har nyligen aflidit en gammal fru, enka efter en f. d. vapenfabrikant. Denna dam har varit nära att blifva svensk drottning. Kort före revolutionen var den bekante (fameux) Bernadotte, som då endast var sergeant, en entrågen tillbedjare af mille Hiolit, som då var i blomman af sin ungdom. Han försökte alla möjliga medel att vinna hennes hjerta och hennes hand. Men alla hans frieriförsök strandade emot envisheten hos den unga flickan, som föresatt sig att icke gifta sig, om hon finge en officer. Snart gingo händelserna jattesteg. Bernadotte blef officer, sedan general, och fullkomligt glömsk af sin första kärlek äktade han m:lle Clary, dotter till en handlande i Marseille och svägerska till Josef Bonaparte. — snott