Höga vederborande 1 London och Paris Synas vara mycket stötta på den stackars turkiska regeringen, för det den icke genast undertecknat Wiener-noten, utan att ens hafva genomläst densamma. Detta missnöje uppenbarar sig i de engelska ministeriella bladen genom ett språk af en ytterlig bitterhet. Uti fredens och Turkiets intresse, är det nu lika vigtigt, säger Times, att hindra sultanen ifrån att börja krig emot Ryssland, som det i början var att hindra Ryssland ifrån att börja krig emot sultanen. Vi bekymra oss föga om bådadera regeringarne, men vi intressera oss för civilisationen, friheten, freden, som ingenting hafva att vinna hvarken på den enas eller den andras triumf, men som hafva mycket att förlora på en brytning; vi försvara det emellan de 4 makterna öfverenskomna förlikningsförslaget, emedan det erbjuder en hederlig utväg att komma ifrån en kinking ställning, utan att på något farligt sätt hvarken försvaga eller förstärka någondera makten. — Efter ett sådant språk i en tidning, som i denna fråga anses representera de åsigter, som hysas åtminstone af en fraktion inom engelska kabinettet, skulle det verkligen icke förvåna, om endera dagen ett rykte sattes i fart, att de allierade flottorna skola passera Dardanellerna för att göra ett angrepp icke emot Sebastopol, utan emot Konstantinopel. Underrättelser från Malta af den 29 Aug. förmäla, att man der bekommit posten, innehållande engelska eskaderns korrespondens, De bref, som officerarne skrifvit till sina familjer och vänner, gingo alla ut derpå, att fartygen skola inlöpa i hamn under loppet af September. Ehuru vi redan efter J. de Debats meddelat en sammanfattning af Wienernoten och de deri af Porten äskade modifikationer, anse vi oss ändå för fullständighetens skull böra återgifva texten i sin helhet till såväl den förra som de senare. Den lyder efter Globe som följer: Wiener-noten. Då intet mera ligger H. M. sultanen om hjertat, än att återupprätta den goda grannsämjan och det hjerrtliga förhållandet emellan sig och kejsaren af Ryssland, som olyckligtvis blifvit störda på den senaste tiden genom obehagliga förvecklingar, har han ansett för sin pligt att söka finna medel att utplåna spåren af dessa stridigheter. Efter att sultanens derpå lystande beslut, dateradt ... (Här inflikas det blifvande beslutets datum) kommit till undertecknads (Reschid Pascha) kunskap, lyckönskar sig den höga Porten att kunna meddela grefve Nesselrode detsamma. Om ryska kejsaren vid hvarje tid visat det mest lifliga intresse för upprätthållandet af den grekisk-orthodoxa kyrkans frioch rättigheter i det ostomaniska riket, hafva sultanerna å sin sida aldrig vägrat att ånyo bekräfta dem genom högtidliga aktstycken, som vittnade om deras oafbrutna välvilja för deras kristna undersåter. Hysande samma tänkesätt och önskande att gifva H. M. kejsaren af Ryssland ett personligt bevis på sin uppriktiga vänskap, har H. M., den nu regerande sultanen Abdul Meschid, blott följt sitt obegränsade förtroende till sin upphöjde vans ocb förbundsbroders stora egenskaper och värdigats att i allvarligt öfvervägande taga de föreställningar , som furst Mentschikoff gjort den höga Porten. Undertecknad (Reschid Pascha) har alltså erhållit befallning att i denna skrifvelse förklara, att H. M. sultanens regering troget skall halla sig till bokstafven och andan i fordragen i Kustschuk Kuinardjer och Adrianopel med hänseende till den kristna religionens skydd, och att H. M. sultanen betraktar det som en hederssak att vaka deröfver, att grekiska kyrkan oförkränkt ätnjuter de frioch rättigheter, som henne förunnats af hans företrädare och af honom blifvit stadfästade samt att dessutom grekiska kyrkan får fullkomligt lika del i alla de förmåner, som beviljats andra kristna religionsbekännelser i kraft antingen af traktater eller speciella bestämmelser. Då den kejserliga firman, som nyligen eitfvits grekiska patriarkatet och grekiska presterskapet, och som innehaller en stadfästelse å deras kyrkas privilegier, måste betraktas som ett nytt bevis på sultanens ädla tänkesätt, och då vidare oflentliggörandet af denna firman maste förjaga hvarje bekymmer för den religion, till hvilken H. M. kejsaren af Ryssland bekänner sig, gläder det mig att bafva fått uppdrag att aslåta denna skrifvelse. Hvad beträttar säkerheten för, att hädanefter inga förändringar ske pa de heliga ställena i Jerusalem. så innefattas den i sirmanen af Februari 1852, och är det sultanens fulla och fasta föresats, att denna firman utan minsta förändring skall sättas i verkställighet. Den höga Porten lofvar dessutom ossicielt att någon förändring icke skall ske i de saker, som nu blifvit ordnade, utan med Rysslands och Frankrikes förut inhemtade samtycke. . Skulle ryska hofvet så önska, skall det blifva anvisadt ett passande ställe i Jerusalem eller dess omedelbara grannskap till uppförandet af en grekisk kyrka och ett hospital för fattiga och sjuka pilgrimer af ryska nationen. Den höga Porten förpligtar sig att genast underteckna en högtidlig handling, som ställer de fromma stiftelserna i Palestina under speciel uppsigt af ryska generalkonsuln 1 Syrien. i , Portens modifikationer. Hvad angår den Srekisk-orthodoxa kyrkans eultus, hafva sultanerna aldrig upphört att vaka öfver upp— Då — UHnlannot af donna a 252 1