Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1853, sida 2

Bidrag till karantänsförsattningens historia. Bland de egendomligaste sätt att på ett fiffigt sätt använda och göra sig till godo spärrningsväsendet, måste anföras det sätt hvarpå den goda staden Borås gått till väga. Sedan staden blifvit vederbörligen spärrad för personer, som anlända från Götheborg och annan kolerasmittad ort i landet, fattade sundhetsnämnden 18 Augusti det beslut, att äfven spärra sig för varor, hvartill karantänsförfattningarne icke blott ej gifva sundhetsnåmnden någon råttighet, utan hvilket de snarare förbjuda, så vida det måste gälla detsamma för varor, hvilka komma landvägen, som för dem, hvilka komma sjövägen. Men sundhetsnämnden har försigtigtvis gjort vissa undantag ifrån sin föreskrift. Alltså har man medgifvit fri införsel i staden af sill, salt, fisk och andra matvaror, syror på glas och stenkäril, apotheksvaror samt våta varor i tunnor (således äfven lyckligtvis för bränvin). Alla andra varor skulle, enligt beslutet den 18 Augusti, undergå tio dagars söregången behandling å karantänsplatsen, innan de finge till staden införas. Nu faller det genast i ögonen, att sundhetsnämnden ansett just sådana vara icke-smitibara, som stadens innevånare till sitt uppehälle och nödtorft behöfde, hvaremot andra varor, såsom porslin, allahanda manufakturvaror m. m., hvilka man måhända hade att afyttra, befunnos smittbara. Snart fann man dock, att staden behöfde äfven socker af någon viss sort, och då förklarades straxt, den 20 Augusti, kaksocker i lådor och pudersocker i fjerdingar sria till införsel. Hvarföre nu dessa sorter skulle vara mindre farliga än t. ex. toppsocker eller socker i säckar, dertill finnes väl ingen annan rimlig förklaringsgrund, än att man hade tillräckligt af de sednare sorterna så länge. Hvar man inser att det kan på detta sätt vara rätt förmånligt ibland, att för någon tid utestänga vissa handelsvaror från sin marknad,