och koleran kommer i så fall väl till pass. Nu påstå vi ej att motivet för den Boråsiska sundhetsnämndens olagliga beslut varit sådant, men nog ligger misstanken mycket nära förhanden. Ett icke mindre egendomligt, men ännu tydligare mot författningen stridande sätt att tilllämpa karantänsförordningarne, bar användts i Uddevalla. De gällande karantänsföreskrifterna stadga uttryckligen: Att sartyg ocn båtar, kommande från inrikes kolerasmittad ort, äga att direkte afgå till destinations-ort; dock att, om kolera-sjukdomen derstädes icke är gängse, det på invånarne må ankomma att på stallet, eller, om sådant utan olägenhet för sjöfarten kan äga rum, vid inloppet till hamnen, eller annan lämplig plats, låta, genom egen försorg och på egen bekostnad, ankommande fartyg och bätar undersöka, samt, dor cå nödist synes, tillämpa den karantänsbehandling. som genom konsl. kungörelsen d. 22 sistl. Februari är stadgad för fartyg och båtar från utrikes smittad ort; dock att lossning eller lastning, om sådant afvederbörande skeppare eller godsågare åstundas, må, det oaktadt, kunna vidtagas under nödig uppsigt och behöriga sörsigtignetsmålt; blifvande häraf en följd, rått några karantänsumgalder af sådana fartyg eller båtar ej komma att erläggas. Denna föreskrift har man i Uddevalla så uttydt och tillämpat (förutsatt att man sastat något afseende på författningen, hvilket ej synes varit fallet) att då t. ex. ångbåten Knape för någon tid sedan anlände från Götheborg till Uddevalla, blef det honom förnekadt att lossa sin last, innan han förut underkastat sig 10 dygns karantän. Samma öde lärer ha drabbat äfven andra fartyg, dervid man dock berättar, att ett fartyg fått lossa omkring hälften af sin last, hvaraf största delen tillhörde hr konsul Engelke, ordföranden i sundhetsnämnden, men nödgades derefter gå i karantän för den öfriga delen af lasten. Så uppgifves förhållandet af tillförlitliga personer på platsen, men vi erkänna att det är så oerhördt, att vi icke velat anse det möjligt, oaktadt personernas försäkringar att saken verkligen förhåller sig på det uppgifna sättet. Hvad som emellertid är säkert, är förhållandet med Knape, och då man kunnat göra sig förfallen till en åtgärd, som så uppenbart strider emot författningen, så veta vi ej hvar gränsen ligger för godtycket. Det skulle sörundra oss om man ej på juridisk väg beifrade dessa lagstridiga åtgärder å vederbörande spärrningsmyndighets sida. LEDARNA bt NET. DN RENEE DNNDND