Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1853, sida 1

ment, sådant som nu ifrågavarande, kan erbjuda; och härtill kommer att 2:ne hvarandra närbelägne samt begge inåt staden förande gator leda till berörde plats, så att trängsel vid körslor från och till etablissementet omöjligen kan uppsta, enär, om så anses nödigt, det kan stadgas, att den ena gatan begagnas vid körslor till, och den andra gatan vid körslor från etablissementet. — Att när regnväder inträffar den tid varors lossning och tullbehandling är för handen, sådant vållar uppehåll, stundom slera dagar å rad, är ingen sällsynthet; men om etablissementet förlades till sistberörde plats skulle, medelst ett derstädes lätt tillämpligt, öfver kanalen bygdt skjul eller annan öfverbyggnad, både lossning och lastning af tullbehandling underkastade varor blifva af väderleken oberoende. — Af hvilken vigt en ferm expedition är, torde knappast behöfva anföras för en handelskorps, som får vidkännas ränteförlust hvarje dag en varas tullbehandling uppehalles, hvilket uppehåll ofta kan orsaka oberäknelig skada, derigenom att en vara, som på förhand kan vara såld, i följd af berörde uppehåll icke kan afsändas med då möjligen tillgänglig lägenhet, och sålunda genom en dylik nödtvungen tidspillan icke kommer till sin bestämmelseort på öfverenskommen, eller för dess afsältning passande tid. — Ofvannämnde arrangement undanrödjer äfven den nu existerande obilligheten, att varans ägare skall riskera det varan tager skada under inväntan af eller under påggende tullbehandling; och genom etablissementets förläggande till merberörde plats skulle allmänna fattigförsörjningens, vid Masthamnen liggande fastigheter, hvilka snart blifva för dermed nu afsedda ändamål umbärliga och såsom sådane komma att försäljas eller uthyras, såsom då välbelägne magasiner, erhålla ett ojemförligt högre värde än eljest. Angående den framkastade anmärkningen att platsen norr om Stora Bommen skulle blifva behöflig lokal för en framtida jernväg, så hemställes till bedömande af hvar och en, som i utlandet sett de i sådant afseende derstädes erbjudne beqvämligheter, om väl någonstädes, så onödigt som nu vore fallet här, tagits i anspråk en för ofvanberörde nyttiga och nödvändiga ändamål så oersättlig terräng som den ifrågavarande? — Inloppet till Lilla Bommen, som ovillkorligen förr eller sednare mäste erkännas för och antagas till rätta station för allt hvad kanal-ångfartyg heter, skulle ju, genom Jernvägens förlängning eller Bangårdens förläggning till Stora Bommen, igenstängas? — Och män af facket hafva ju till Bangard redan utsett planen Öster om Lilla Bommen! I öfrigt får insändaren till vederbörlig hågkomst och begrundande hänvisa till Götheborgs Magistrats och Borgerskapets Aldstes, den 20 April 1849, till Kongl. Maj:t afgifne utlåtande i anledning af ifrågasatt anläggning af slipeller upphalningsbädd å platsen emellan Stora Boms bastionen och S:t Erics bastion, samt i namnde afseende ur berörde utlåtande anföra följande: Eders Kongl. Maj:ts Besalln:de har uti ofvan omförmäldte underdåniga utlåtande äfven fullständigt anfört de skäl, som, jemte hvad för öfrigt nu blifvit i underdånighet anmäldt, Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes finna tillfyllestgörande för öfvertygelse att ny Tullkammare och Packhusbyggnad här i staden ofördröjligen måste utföras, och att annan tjenlig plats dertill icke förefinnes, än vid nya hamnen emellan Stora Bommen och Sand-bastionen vester om Masthamnen; samt — — hvadan Magistraten och Borgerskapets Äldste underdånigast fullfölja den å stadens vägnar tillförene gjorda ansökningen, och i djupaste underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t, med ogillande af direktionens förslag, täcktes i nåder förordna, att åtgärder för besagde nybyganads (Tullkammare och Packhus) företagande må få äga rum genast efter det staden vunnit ägande rätt till platsen (nyssberörde plats norr om Stora Bommen), i synnerhet som öfriga delen af fordna vallgrafven emellan Sand-bastionen och S:t Erics bastion, med derintill stötande elfven, innefattar tillräckligt stort utrymme för de anläggningar, som med hamnbygynaden hafva gemenskap. Anförde åsigter, som,enligt hvad Magistratens och Bor gerskapets Åldstes utlåtande gifver vid handen, äro understödde af Kongl. Maj:ts Bef:de i länet och Chefsembetet i vestra tulldistriktet, hafva Komiterade, under den 13 April 1853, dels icke vidhallit, dels icke biträdt; — och då under de sistförflutne fyra åren in